Aftonbladet – 27 december 1864, sida 2

— I en korrespondens från Stockholm till Barometern läser man: — — Häromdagen hade jag nöjet läsa ett nyss hitkommet bref från vår så plötsligt ryktbara sångerska Christina Nilsson. Mottagarinnan af detta bref har tillåtit mig afskrifva följande, som vittnar om den unga konstnärinnans ädla och anspråkslösa karakter: Af de många loford som nu tilldelas mig, känner jag mig djupt ned: tryckt. Jag är ju blott en stackars enslig nybörjerska på konstens stora område? Anspråken skola växa hastigare än mina krafters utveckling, och afunden, som är alla kenstnärers följeslaare, skall uppresa sig emot mig. Der hemma skall man fordra af mig allt som en fullt utbildad sångerska redan eger, och än mera. Man skall ställa mig i jembredd med Jenny Lind och Louise Miehaeli och man skall, sedan jag sjungit, klandra att jag icke öfverträffar dem. Jag ryser för tanken på. ett uppträdande i Stockholm, och Gud vet om jag har mod att sjunga der. Farbror (Framz Berwald) yttrade en gång, öckh