Aftonbladet – 24 december 1864, sida 3

sänner är det ingen fara hvarken med min väns lif eller hbelsa, men. ..? Helge hejdade sig och betraktade ömsevis Ida och hennes kusin. Tala ut, herr löjtnant, martera mig icke längre med denna ovisshet! Hvar är Edvard? hvarför kommer han icke hit?? Emedan ... emedan han har rest, genmälde Helge långsamt och något sväfvande på målet. Emelie spratt till. Hela hennes kropp skakade likt ett asplöf. Emelie, dyra älskade Emelie!? 1da fattede den unga flickans iskalia händer och slöt dem 1 sina. Emelie teg, men en djup, qvalfull suck arbetade sig fram genom hennes bröst. ?Ni säger att han rest, herr löjtnant?, hviskade hon ändtligen och hennes röst ljöd tunn och svag lik den sakta dallringen af en klocka i ett nästan lufttomt rum. Hon hemtade djupt eiter andan och återtog: ?Han har således lemnat mig utan afskdd.,. Medför ni icke ens en skrifven rad, en förklaring öfver detta besynnerliga uppförande ?? Här måste vara ett missförstånd, yttrade Helge undvikande. Jag villicke tilltvivga mig ert förtroende, men måhända emellan er och Edvard någon obetydlig tvist uppkommit, hvilken det bör vara Tätt för er att Digga. Värdes tillåta att jag i er kusins händer öfverlemnar det bref jag fått i uppdrag? SMin herre, spar edra inledningar?, afbröt Emelie med feberaktig otålighet. Till saken utan vidare omsvepl!... Är det bref ni medför adresseradt till mig eller min kusin? Till er, naturligtvis.? Nåväl, då är det min obestridliga rättighet att erhålla det. Helge vände bort hufvudet. Hans beläoenhet började bli pinsam. Forts, följer.)