Aftonbladet – 23 december 1864, sida 2

uppe för att komplimentera min öfverste på hans namnsdag; derifrån gick jag direkte till dig. Nu får jag den äran gratulera, dig också, bror lilla; må alltid väl och lef — så länge och så mycket du orkar. Hvad menar du?4 Jag menar att vi i dag ha Sju-sofvare, till din och alla öfriga morgonslumrares ära. Du ser så fundersam ut, min gosse! Crubblar du kansko på qvadraten af hypotenusan, eller är det giftastankarne, som spöka i din hjerna?... Du tiger! Silentium: in hoe signo affirmativo; jag skulle tro att mah råkar vara något lärd, — en f. d. kadett och kunna stante pede konstruera latinska satser. Der ser du fördelen af att ha haft en svartrock till informator. Men, min stackars vän, Du sollst dich nicht davon verbluffen lassen, det var inte meningen. CÅh nej, var lugn.4 Edvard log. På mig imponerar du inte fastän ännu en liten del af Ciceros modersmål sitter qvar på ditt rockskört.4 Dit min pedagogs rotting venligen gi förut och visade vägens Åpropos, j kommit hit i dag för att vädja till din kr liga barmhertighet. Det gäller en af ding olyckliga likar.4 Ed fattade maskinmessigt portmonnaien, som låg bredvid honom på bordet. Stopp lite! Penningar äro en rasande god sak; men man kan öfva välgörenhet äfven dem förutan. Ädle, menniskoälskande unge man.4 Helge knäppte ihop händerna och antog en tillgjordt gråtmild röst: SJag kommer icke lik en vanlig tiggare och beder: söta herre gif mig en slant, utan jag talar och säge: : skänk mig ditt sällskap för dagen, jag är beordrad till rekrytexereis dernere i kasernen.t SAf hjertat gerna.