Aftonbladet – 23 december 1864, sida 2

— För den fest, som torsdagen i förlidnel vecka gafs för professor Fries i den gamla l; Linneiska trädgårdens lokal i Upsala, lem-1 nar Upsala-Posten följande redogörelse : ?Vid festen förlidne torsdag höll profes-l. sorn Toren festtalet, hvilket utmärkte sig för den innerliga och varma vältalighet, som. hr Toren alltid förmår göra gällande. j Professor Fries tackade derefter för den tillgifvenhet och vänskap, som å de närvarandes vägnar så hjertligt blifvit af den föregående talaren tolkade och som kring honom samlat en så talrik skara af äldre och yngre deltagare i denna fest. Han kunde häröfver ej känna sig annat än djupt rörd och tacksam, hvilka känslor fingo förökad näring genom sjelfva den plats, på hvilken han nu befann sig; för hvarje vetenskapernas idkare eller vän måste den nemligen betraktas såsom ett heligt rum. Ty här var det, som den store Rudbeck d. ä. anlade den första botaniska trädgård i Sverge och införde den förr okända botaniken bland de öfriga läroämnena vid universitetet; här var det, som Rudbeckarne, far och son, i 80 år tolkade växtverldens under och kring sig samlade talrika lärjungar; här var det, som en fattig och okänd yngling (Linn) med förtvifladt hjerta trodde sig säga sitt sista farväl åt trädgårdens blommor och botanikens studium, då han till lycka för vetenskapen och fäderneslandet räddades af den vördnadsvärde Ol. Celsius; här var det, som Linn 1730 förgäfves sökte anställning såsom trädgärdsmästare, men härifrån var det äfven som han sedan under lång tid lät sitt lärdomsljus stråla öfver all verlden och utsände sina lärjungar såsom den nya lärans apostlar till jordens alla zoner. Här är således den nyare botanikens vagga; hvarje naturens vän måste derföre med vördnad beträda detta rum, om äfven den gamla stugan blifvit för trång för vetenskapens behof och man i våra dagar åt densamma bygger palatser; den är nemligen nu förvandlad från en ecclesie militans till en ecclesia triumphans. Men just härför insåg talaren mer än väl, at: alla de hedersbevisningar, som denna dag i så rikt mått kommit honom till del, at: han deraf kände sig helt nedtryckt, ej gällde honom allena, utan han betraktade dem fastmer i främsta rummet såsom en hyllning åt naturvetenskaperna, för hvilka han nu är en af landets äldsta målsmän. Dock trodde han sig derjemte i alla dessa hedersbevisningar kunna urskilja något, som han tillegnade sig allena, nemligen den från hjerta till bjerta gående vänskap och tillgifvenhet, som i allt framlyste; den skulle han såsom en dyrbar skatt i hjertats innersta kamrar förvara och fröjda sig deråtundar aina Ätaorattanla dagar 2