Aftonbladet – 23 december 1864, sida 2

sanning — var Edvard denna gång den förste att ge signalen till uppbrott. Då han nalkades Emelie för att taga af. sked, fann han den unga flickan fördjupad i ett lifligt samtal med Amanda och hennes bror; tankspridd och skenbart liknöjd lyssnade hon till de få ord Edvard till henne yttrade. Den nyss mtradde förtroligheten emellan de förlofvade hade försvunnit likt Aprilsolen. Kallt och främmande räckte Emelie sin fästman handen till afsked... Några dagar sednare erhöll Edvard Werner från sin chef order att göra sig färdig till att åtfölja korvetten Svenska Årans, som låg i Carlskrona färdig att afgå först till Ryssland i diplomatiska ärender samt sedan till Barbareskstaterna för att afsluta ett handelsfördrag med någon af derstädes befintliga potentater. Expeditionen var beräknad att räcka något mer än ett halft år. Då Edvard for ut till Djurgården att härom underrätta sin fästmö, bade Emelie. nyss farit till staden i sällskap med sin; mor. Han tillkännagat sitt ärende för Ida, som var ensam hemma, samt tog derefter afsked, sägande sig vilja återkomma dagen derpå. Sedan den ominösa fredagsaftonen hade Edvard icke haft mod att besöka sin fästmö. Han hade föresatt sig att tala öppet med den unga flickan, att lugnt och opassioneradt framställa till hennes besvarande frågan om deras fädersbeslut med afseende på deras giftermål vore stridande mot hennes egna önskningar, i hvilket fall han vore beredd att, om också med blödande hjerta, draga sig tillbaka. Till utförande af detta beslut behöfde Edvard eamla all sin energi, sin manliga fasthet; den ena dagen efier