stor; tvärtom: vi kunna ej annat än gilla denna direktionens åtgärd, som icke alle nast väl låter försvara sig, utan, enligt våi tanke, till och med varit länge påkallad ai såväl moraliska som ekonomiska skäl. Förgälves skall nemligen den klass, som ansett amfiteatern såsom sin priviligierade plats, kunna skjuta skulden för dess alfskal fande på teaterdirektionen, som år från å! med långmaodighet åsett, huru litet dess erannlagenhet att låta dessa obegagnade platser bibehållas, blifvit erkänd och uppskattad, och som nu, då den inbjuder ull ett abonnement på särdeles humana vilkor, finner sin inbjudning besvarad med fullomlig likgiltighet. Då man besinnar att amfiteaterns publik tillhör de i ekooomiskt afseende bä t lottade samhällsklasserna, är det verkligen ett bedröfligt bevis på bristande intresse hos denna publik för konstens förädlande nöjen, och detta så mycket mer som vår Kongl. teaters prestationer, i artistiskt hänseende, intaga eti ganska framstående rum, äfven om man vill jemnföra dem med hvad utländska större teatrar ba att erbjda. Då Stockholm för närvarande räknar omkring 120,000 invånare, är det i sanning förvånande utt det bland dessa ej funnits 29 (flera äro ej de ifrågavurande platserna) z2om begagnat sig af tillfället att mot ett, med öfver 33 procent nedsatt pris, försäkra sig om entrå till Kongl. Stora teaierna representationer! Och äfven om detta relatift läga pris ändock af mången skulle anses allttör kännbart — hvarföre då ej slå sig tillsammans två, tre elter flera om en plats, och sälunda sig emellan fördela såväl spektakelaftnarne, som kostnaden, hvilken i alla fall ej blefve större än om man köpte en eljest mindre dyr, men också mindre god plats? Au amtiteaterns afskaffande länge varit påkalladt af moraliska skäl, inses lätt al hvarje, med någon finkänslighet begåfvad natur, som väl bör kunna föreställa sig det nedslående intryck, åsynen af de tomma bänkraderna skall utöfva på de uppträdande artisterna. Vidare anse vi åtgärden ur ekonomisk synpunkt fullt befogad. Vid en teuier, så svårskött som den Stockholmska, dels genom dess belägenhet i en mindre kufvudstad, der omsätunmgen af publik är högst ringa, dels genom det relatitt till åtskilliga andra motsvarande teatrar obetydtydliga anslag, hvaraf densamma är i åtvjutande, är det styrelsens oafvisliga pligt ett tillse, det recett-inkomsten uppdrifves till ett, mot de sig alltjemt ökande utgitterna, svarande belopp. En fylld salong inbringar nu — den trögsälda amfiteatern oberäknad — omkrivg 1700 rdr; genom den sistuvämndas sammanslående med den lätt afsättliga parketten skulle — om man också beräknar att denna plats, sålunda förstorad, encast tvenne gånger i veckan blefve utsåld — man kunna påräkna en ökad inkomst af 1000 rdr rmt 1 månaden, hvilket för spelårets tio månader utgör 10,000 rdr, eller i det närmaste, medeltalet af den balanssumma som årligen lärer drabba. teaterkassan.