Aftonbladet – 16 december 1864, sida 2

qvar, den återgaf en lätt tryckning åt? ans, som slutit den i sin, och på flickans läppar brann en kyss. Hvar tog Edvard vägen? Nu tycker jag det kan vara tid alt gå hem, utropade Helge hastigt, i det ban såg sig omkring. Tyst! bad Ida hviskonde. 4Stör dem inte.? Ni har ett menniskoälskande hjerta, mamsell Helling4, yttrade Helge något spefullt. Ni följer skriftens bud: allt det I viljen att menniskorna skola göra eder, det gören I ock dem.4 cAck, hvad löjtnanten kan vara stygg! Vänta bara tills löjtnanten sjelf blir kär.4 Det torde allt komma att dröja.? Vår unge qvinnohatare såg dock särdeles intresserad ut. Man skall inte försvära någonting; icke ens att bita sig i ryggen, sade min salig far. Han var annars just ingen vän af runtimmer.4 Och det måtte inte löjtnanten heller vara, kan jag märka. Fastän det ärförsta gången vi äro 1 sällskap, har löjtnanten oupphörligt försökt att reta mig. Ändå här mac! H Och Jofver att komma hit det på prof. Tålamod! bära förställning mamsell Helliog. Likasom det skulle finnas någon qvinna som egde tålamod? Det är vi karlar, som få ha tålamod med dem, med deras tusen kapriser och sottiser. Qvinnorna ha tillvällat sig privilegium på att förbli bortskämda barn i alla sina dagar. Om gå skulle vara, hvem skämmer bort