Aftonbladet – 16 december 1864, sida 2

föra en ny klausul samt låta hyresgästerna ytterligare betala den duschapparat, som med eller mot deras vilja på dem applicerades hvar gång vår Herre lät det regna ute på kongl. Djurgården, Supån var både intagen och uttagen. I köket höll prostinnan en konferens med sin Annett, rörande anordningarne för den kommande dagen — det der bibelspråket: ?Sörjer icke för morgondagen? kan ingen omtänksam husmoder ställa sig till efterrättelse. Fra Helling satt i soffan 1 etora salen och drömde om prinsen, grefve Woyna eller unga Castlereagh, på något afstånd från henne stod löjtnant Helge, skrattande och skämtande med Ida och hennes bröder. Vid ett af förmaksfönstren satt Emelie ensam, tankfullt blickande utåt sjön; och på tröskeln fill förmaket syntes Edvard Werner, som tyst betraktade sin fästmö. Den unge mannens hjerta slog våldsamt. Emelie hade denna afton uppenbarat sig i en helt ny skepnad. Hon hade varit glad, skämtsam, vänlig mot alla — till och med mot sin fästman, hvilken hon hittills bemött kall; afmätt höflighet. Edvard slog sin arm kring sin fästmös lif — så djerf hade han aldrig tillförene varit, och hon — hon drog sig icke undan. Lutande sin brännheta kind mot denunga fiilckans, hviskade han: 4Godnatt!? Godnatt!? ljöd likt ett sakta eko från ET läppar. Var det en villa? Nej lilla sammetslena handen fick hvila