Aftonbladet – 16 december 1864, sida 2

BEltas Fries tjonstojubilaum. Det var i går femtio år sedan Elias Fries tillträdde sin första akademiska lärarebefattning. Denna dag gick icke oanmärkt förbi Landets konung visade sitt erkännande åt den åldrige, frejdade vetenskapsmannen genom att i extra ordenskapitel utnämna honom till kommendör med stora korset at Nordstjerneorden. 1 Upsala skulle dagen firas med flera festligheter, af akademistaten, af Smålands nation och af studentkåren. Älven i hofvudstaden hade ett betydligt antal personer, ledamöter af vetenskapsoch landtbruksakademierna samt andra vetenskapsmän, lärare vid teknologiska institutet och andra läroverk, läkare och litteratörer samlat sig i går afton till ett festligt samgväm å Hötel de Suede, hvars festsalong var för tillfället rikt prydd med lefvande växter, Vid början af festen afskickades ett af de då tillstädeskomna undertecknadt lyckönskningstelegram till Professor Fries. Sedan efter supen bäålar blifvit framsatta, föreslog professor Andersson, som förde presidiet för aftonen, följande skål för dagens bjelte: Mina herrar! N Vi äro i afton församlade för att med allvarlig ädje fira minnet af en dag, då för femtio år sedan en af våra mest frejdade män började en verksamhet, hvars ära länge varit och länge skall fortfara att vara äfven fosterlandets. Utan tvitvel innefatta femtio år af äfven en vanlig menniskas lefnad en sådan vexling af händelser, att de för eftertanken och minnet lemna rika ämnen till betraktelser. Huru mycket mera skola då ej 50 år, träget och troget tillbragta i forskningens, lärarekallets och medborgerlighetens tjenst, mana att tacksamt erinra oss allt det-goda och stora, som derunder afsetts eller uträttats, Den December 1814 utnämndes Elias Fries till botanices docens vid Lunds universitet, och från den tiden följde, likt vågorna i en miktig ström, snabbt efter hvarandra dessa arbeten, som öppnade nya utvägar för insigten ide enklaste och gåtlikaste växters mångfald och natur, med den dagen börjades detta lärarekall, som spridt glans öfver värt land och på dess andliga och materiella kulturförhållanden haft ett så betydelsefullt inflytande. Det är detta minne, detta stadium i vår vetenskaps historia vi i dag fira. Genom jemförelse med det framfarna blir det närvarande oss klar rare; och vilja vi rätt uppskatta den blomstringseriod, i hvilken naturalhistorien i vårt land nu befinner sig. måste vi dermed jemföra huru det var för 100 och för 50 år sedan. För 100 är tillbaka stod Linnd på höjden af sitt rykte. 1762 och 63 utgaf han 2:dra upplagan af Species plantarum, 1761 den 6:te ar Genera och 1766 arbetade han nå den 12:te eller sista editionen