Aftonbladet – 13 december 1864, sida 3

LITTERATUR Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde århundradet; af G. Ljunggren. II. Under drottning Kristina förändras åter scenen. Skoldramat hade vid seklets början måst inrymma plats åt mera fritt behandlade nationella skådespel, dessa fingo nu i sin ordning för en fid jemka åt sig åt allebanda rent främmande dramatiska nöjen. Vid Kristinas hof såg man om hvarndra italienska trupper och holländska kringstrykare uppföra tvetydiga komedier och divertissemanger, afvexlande någon gång med Senecas latinska ?Rasande Herkules? eller med societetsspektakler, deri drottningen elr spelade — soubrettroller! Hon hade på slottet låtit inreda en särskild teatersalong, kallad la grande salle des machwmes?, oc hon var den första, som hit (1562) inkallade främmande (upper, hvilka sedan i denna sal gåfvo balletter, konserter och dramatiska scener, farser o. d. Det svenska skådespelet synes under hela hennes tid hafva haft stor svårighet att hålla sig uppe. Från Carl X:s regeringstid omtalas icke några svenska dramatiska föreställningar, förmodligen medgaf icke tiden alls några dylika förlustelser. Under Carl XI:te uppfördes på Logården vid kungliga slottet en särskild I en teater, kallad tLejonkulan?, hvilken invigdes 1667 af en holländsk trupp. På denna teater spelade stundom äfven tyska skolans elever, från 1680 talet slutligen äfven ett svenskt skådespelarsällskap, det första, hvarom man eger kännedom. Mot slutet af Carl XI:s regering inkommo hit äfven tyska kringresande trupper; vid hofvet roade man si någon gåvg för omvexlings skull ä ven me franskt sällskapsspektakel, sålunda gafs der 1683 Racines Iphiginie.? I Carl XI:s första tid anlände till Stockholm ett franskt sällskap, det gaf sin första föreställning på slottet i nedra alkoven? den 23 Oktober 1699 (enligt Ulrika Eleonoras anteckninzar, i Svederi ?Stockholms Magazin4), och fonns qvar i hufvudstaden åtminstone 1702, (såsom vi erfara af ett kungabref, infördt i Historiske Handlingar af Kongl. Sällskaet c. c. ny serie II); detta sällskap gaf oligres och Corpeilles stycken och hade den äran att ofta ega kungen sjelf till åskådare. För öfrigt roade män sig hela denna tid (drottning Kristinas regeringsår och så framgent) för det mesta med baletter, ?värdskap?, bergerier?r maskrader, karuseller, torneringar, och s. k. ?upptö, detta var epokens herrskande smak, här liksom annorstädes. Upptågen, (prosessioner i lysande historierade eller mytologiska kostymer och i förening med ringränning), synas hafva vunnit insteg i Stockholm redan under Gustaf Il:e Adolf, vid hvars kröning 1617 ett sådant omtalas. Under Kristina kommo de dock först riktigt i farten. Hr L. lemnar oss en utförlig historisk redogörelse för alla dessa olika förlustelser vid hofvet och i de aristokratiska kretsarne — det är i sjelfva verket en liten intressant kulturhistorisk afhandling för sig sjelf, hvilken vi göra oss ett nöje af att särskildt rekommendera till damernas bevågenhet — och han får dervid tillfälle att genomgå och belysa de poetiska texter, hvilka alltid voro med baletterna förenade, deribland särskildt Stjernhjelms svenska balettpoemer: Den fångne Cupido?, ?Freds-aflP och 4Parnassws TriumphansX, samt Erik Lindskölds rimmade text till baletten ?Den stora Genius? (af 1669). Efter denna utflygt i divertissemangens historia vänder hr L. tillbaka till dramat. Medan hofvet dansade och den sjelfständi gare svenska dramatiken vid medlet af 1600. talet tycktes vara så temligen lemnad åt sitt öde, se vi skolorna åter börja upptaga sind gamla dramatiska vanor och revenir å ses moutons.? I Upsala gaf man snart ånyo sina latinska skådespel, i Stockholm var det tyska skolans elever, som uppiätthöllo det latinska dramat, hvarmed de också stundom producerade sig vid sjelfva hofvet, (äfven å PLejonkulans? teater, såsom vinyss sett.) Vid åtskilliga skolor i provinserna fördes enahanda klassiskt dramatiska oväsen. Hr L. anförer några försök till svenska komedier, hvilka under denna tid -undantagsvis uppfördes vid landsortsskolorna, företrädesvi2 den månoskrifvande Linkönpingslektorn