Aftonbladet – 13 december 1864, sida 3

ligen att hans uppgift om den dryga byggnads kustnaden. var orimlig, helst han endast reparc rat en gammal sjöbod och icke betalt de fest if arbetarne, utan blifvit såväl af dem som an a lagsökt, så att han på en enda rättegångs dag var stämd af icke mindre än sju stycken. roligen fruktande att komma ji häkte, uppga Welander att justirieombudsmannen Fröman vu: mn häradshöfding Möller skulle kunna gå i bor gen för hans person; men polismästaren förkla sade endast att en poliskonstapel skulle åtföjjWelander till hans bostad för att införskaffa d rådman Juhiberg tillhöriga guldpjeser. dervid We ander fann sig föranlåten att rörande guldkedjan bekänna sanningen eller att densamma var pant satt. Först nedkommen pa gatan tillstod We ander för den honom åtföljande konstapeln, at ifven uret var belånadt, hvarjemte han bekls gade sig deröfver att hans kredit, genom dett: hans dragande infor domstol, helt och hållet blif vit förstörd. Uret och kedjan tunnos pantsatt: 1ö8gS rdr hos en källarmästare på norr, fav somt icke ville utlemna dem utan lösen, och pit sehaftet hos en vinhandlare isjelfva staden, hvil ken dock afstod detsamma, helst han icke egen. ligen tagit det som säkerhet för sin fordran hos Welander, utan endast haft det af honom pi hans egen begäran i förvar. Beträffande mam. sell Sellströms påstående om ersättning för hyra m. m., resolverades det att hon skulle ega qvar hålla Welanders saker, ifall han hade några och vidkommande brädlasten, hade grosshandlaren Wickström redan hos vederbörande erhålin qvarstad å densamma. Målet blef derefter för vidare behandling remitteradt till Stockholms rådhusrätt. — Sistlidne lördags eftermiddag inkom til! kammakaren Pira, boende i huset n:r 19 vid Hornsgatan, en yngre. karl och förevieade den ctt bref. skritvet af en f. d. kapten, vid nsmr Carl Johan Werner, som vid 70 års ålder befunne sig med hustru och fem barn uti ytterst torftiga omständigheter, dels en s. k. tiggarlista, ut färdad för samma person och försedd med afer pastorsadjunkt Paulin vidimerade afskrifter a. intyg utaf pastor och fattigläkare inom Katarin: församling, jemte påtecknade åtskilliga namn och initialer af personer, hvilka lemmat bidrag. Fattigläkaren i Maria, doktor Hallongren, som hän. delsevis var närvarande, anade dock genast oråd och anmälde saken Mariatraktens polisvakt: kontor, dit karlen afbemtades och tillspordeg ov rätta förhållandet. Till en början hade han olika uppgifter om sin person och sm bostad, men siatligen erkände han sig vara målaregesäller Conrad Wilhelm Lindgren. boende hemma hos sm moder, ogifta. Anna Charlotta Bruselli, ut huset n:r 12 vid Katrina Östra kyrkogata, hvar jemte han tilistod att han med modrens vetskaj och vilja falskeligen skrifvit brefvet och tiggarlistan efter dylika, författade af i Juni eller Jul: månader aflidne förre konsulatsekreteraren i He! singör Anders Ludvig Romare, hvilken uti fem ton år samrhanbott med modren, samt slutligen att kapten Werner och pastorsadjunkten Paulin voro helt och hållet aikinde personligheter, äl vensom att flera af de å listorna antecknade namuven och signaturerna, deribland prins Oscars, likaledes voro falska. Vid uti Lindgrens och Brusellis bostad derefter företagen visitation anträffades icke mindre än tjugonio andra tiggarlistor för den fingerade kapten Werner. trenne iör en enka, vid namn Anua Widlund, och ännu en dylik lista för en icke namngifven person. äfvensom tvenne sigiller med boksuifverna C 3, W. utv det ena och M CO. P. uti det andra och både nyttjade g listorna under namnen Werner och Paulin. Det förstnämnda sigillet uppgafe tills höra en for stöld straffad handlande Westring. som bott hos Romare. Af de Weinerska liggar listorna erkände sig Lindgren ba skrifvit fem: ton stycken; alla de öfriga sade han voro utfärdade af Romme, hvilken ock för ett eller halttanvat år sedan var misstänkt för detta industriknep och då förorsakade polisen mycket bryderi, men lyckades genom sin knipslughet mndgå allt ansvar för sitt oförskämda bedrägeri Lindgren, såsom saknande sysselsättning ochlags försvar, häktades och hans moder kallades att ull måndagen vid hemtningsäfventyr inställa sig uti poliskammaren. : . Då målet denna dag eller i går företogs till ransakning, instälde sig också ogifta Bruselli, och Lindgren uppfördes ifrån häktet. Han, som såg ut att vara elt par och tjugo år gammal, men med ett vidrigt utseende, togs först iförhör samt upprepade under framtvingade tårar och stönan: de snyttningar sin här ofvan anförda bekännelst om sitt brott med det påstående att han först ett par månader före Romares död blifvit invigd i dennes hemlighet, i det Romare, till följd af sin då inträffade blindhet och skröplighet i öfrigt (han dog på provisoriska sjukhuset af delirium), anmodade honom att skritva tiggarlistorna, hvarjemte Lindgren på tillfrågan uppgaf att företaget inbringat efter Romares aflidande omkring 50 rår. Åf Lindgrens lefnadsomständighewer, för hvilka han ätven fick göra redo, må nämnas att han varit musikant vid Södermanlands regemente. Modären. ogifta Pruseili, hvilken i motsats till sonen. hade ett fördelaktigt yttre och som egde en särdeles talande tunga samt af hvars sätt att vara tydligen märktes att hon sett bättre dagar, ville i likhet med honom göra troligt att hon icke heller förrän på sednaste tider afvetat Romares tiggarindustri, ehuru hen med honom sammanlefvat hela femton år. Hon, som sade sig vara född i Linktping och feg tid haft vid en af Nygatorvahär i Stockholm hotell för resande samt de sednaretio åren varit mantalsskrifven al Romare som hans hustru och med honom födt sex barn, deraf dock blott trenne lefva, bekände äfven under tårar, men dessa verkliga, sin delaktighet uti sonens bedrägeri och bedyrade att hon endast. af trängande nöd och för att skaffa bröd åt sina små fån tortsatt med det af Romare började tigge riet; hon hade. sade hon, då hon till bättre lottade likar sanningsenligt framställt sin öfvergitna belägenhet blivit, för de tie oäkta barn hon hade, bemött med hån, hvarföre hon tillgripit lögnens medel. oliemästaren förestälde henne huru illa hon handlat som genom detta sitt bLedrägliga förtarande afskräckt menniskor ihån, att göra godt samt försäkrade henne att hon nog fått hjelp till sina barns underhåll om hon gått ärliga vägar och vändt sig till vederbörande myndigheter. Saken uppsköts till torsdagen för tiggarlistornas genomgående och enkan Widlunds inkal. lande. Sonen äterfördes till häktet och modren förständigades att då vid förut stadgadt äfventyr åter inställa sig i poliskammaren.