Aftonbladet – 13 december 1864, sida 3

Rättegångsock Polissaker. Med anledning deraf att gasbolaget härstädes visat sig så oförberedt, då någor olyckshändelse vid gasverket inträffar, som hindrar gasens begagnande, att kunna, enligt sitt åtagande, prestera nödig gatubelysning, blef bolaget i dag uti poliskammaten förständigadt att, vid vite af 1000 rår, hädanefter vara försedt såväl med ett emot aslyktorna svarande antal oljelampor att i lyktorna, i händelse af behof, insätta som ock med så stort qvantum lampolja att det räcker för minst en. vecka. . — Såsom vi uti lördagens nummer af tidningen i korthet nämnde stod samma dag en afskedad komminister ifrån Dalarne, vid namn Gustaf Welander, inför polisens skrank, angifven för åtskilliga bedrägerier, begångna dels i Waxholm, dels härstädes. Han hade nemligen, allt. under uppgift att han var en förmögen bruksegare. af fiskaren och rådmannen Carl Peter Juhlberg i nämnde stad, af hvilken ban tillhandlat sig tvenne byggnadstomter, narrat åt sig ett större guldur med vidhängande kedja och pitschaft af samma metall, alltsammans hos Juhlberg pantsatt för 100 rdr; och hade han åtkommit uret på så sätt att han först lemnat i Juhlbergs förwar en mindre guldkedja och ett par fuldringar, för att derigenom insötva Juhlberg i dennes förtroende till honom, och sedan, under uppgift att han skulle låta i Stockholm värdera Wiockan, kedjan och pitschaftet, bedt att få medtaga sakerna dit. Han hade sedermera, oaktadt flerfaldiga påminnelser, icke kunnat förmå sig att återlemna sakerna, utan hade han slutligen, dåj! Juhlberg försport att dessa voro pantsatta,li skickat sin dräng med begäran att veta hvarest : de funnos att återlösa, skrifvit och lemnat drän: gen en skuldförbindelse på 112 rdr, att betalasi nästa Maj månad. Vidare hade Welander af gross11 handlaren Claes Wickström häri Stockholm lurat . till sig en brädlast till ett värde af 1165 rdr; och far detta tillgått sålunda att Welander, hvilken skrifvit till Sundsvall efter bräder och plank till sina byggrager i Waxholm, men fått svar derifrån att reqvisitionen icke kunde efterkommas, emedan allt virke, som kunde aflåtas, blifvit försändt till grosshandelsfirman Labastt komp. i Stockholm, gått med detta bref till Labatts, derifrån han med en deras bokhållare blifvit hänvisad till hr Wickström, hvilken köpt brädlasten, och der han ändtligen lyckades bekomma det önskade, i det såväl hr Wickström som hrr Labatt å komp. misstogo sig på person och trodde Welander vara brukspatron Welander på Ortala, Brädlasten afsändes till Waxholm den 1 dennes och skulle betalas dagen derpå, men då liqvid icke afhördes och Welander åtsattes att lemna vexel på summan, utfärdade han en sådan. dock blott på halfva beloppet. Slutligen hade Welander, fortfarande i sin utsago att han var brukspatron och specielt tprelvonde sig ega 17.000 rdr i kontanta penningar, icke allenast fått sedan den:! 28 sistlidne Okt. bo på kredit å hoteli Riga härstädes, utan äfven lockat hotellvärdinnan, mamsell Carolina Sellström, att pusgga penningar till tvätt m. m.; och, för att stärka sin kredit, hade han skänkt uppasserskan ett ur med kedja, : allt af förgyldt silfver. Welander, som varit komminister i By församling i Dalarne, men derifrån blifvit afsatt för åtskilliga förseelser, är en lång, gråhårig, nära 60 års man med mustascher, samt liknar mera en välbeställd fältväbel, än en person som nyligen varit prest. Såsom i förra numret af tidningen omnämndes var han, för dessa gina här anförda bedrägerier, kailad att som i torsdags inställa sig i poliskammaren, men då han icke hörsammade kallelsen och ej heller dagen dåerpå infann sig, blef han i lördags, bittida på morgonen, af öfverkonstapeln Tjellander med biträden dit upphemtad och satt under bevakning tilldess målet förekom... Welander, som blifvit ytterst uppbragt att hora sig tituleras komminiser, samt påstått sig vara brukspatron och att komministern Welander vore en hans bror, hade sagt sig vilja, innan han medföljde till poliskaromaren, intaga frukost, men då det vid efterirågan befann sig att hans kassa endast belöpte sig till 10 öre kunde sådant icke medgifvas, helst kändt var att han tiven länge tillnarrat sig mat på kredit, Af polismiästaren först åtspord om han vore den afsatte komministern Welander bejakade han nu ändtligen detta, men tillade att afsättningsfrågan icke ännu är afgjord, utan ligger i Svea hofrätt, hvartöre han fortiararande vore innehafvare af komministersbostället i By socken; sedan tillfrågad på hvad grund han utgitvit sig för brukspatron sade han sig vara intressent i Kvesta bruk och By masugn samt äfven fjerdepartsegare i Fala grufva men detta vederlades af ett till poliskammaren inlem; nadt, från en aktad man i Dalarne ankommet bref, hvari Welander uppgafs vara en i orten illa känd person. Angående bedrägerierna, tör hvilka han var angifven, påstod han, dock synbart generad af sin ställning, att han handiat redligt och att allt skulle i sinom tid bli uppgjordt, och hvad rådman Juhlbergs guldur Deträfftade ville han göra troligt att Juhlberg, emot 100 rår eller den summa, för hvilken denne haft uret i pant, öfverlåtit detsamma på Welander, hvarjemte hun icke ville medgifva att ban pantsatt uret, utan endast inlenmat det jemte kedjan till reparation, ehuru han gjordes uppmärksam på att uret varit nti godt stånd och kedjan alldeles icke sönder. Då det upplystes att han pantsatt sakerna för 200 rår hos en köllarmästare vid Hötorget, men sedan emot aflemnande af ett Krigskollegii bevis att han vore tomtinnehafvare i Waxholm, återfått desamma och ytterligare belånat dem hos en annan källarmästarej boende vid Stora Badstugugatan, påstod Welander att den pantsatta klockan var hans eget Tepeterur, och att ban hade Jublbergs ur och kedja hemma i sitt logis. Uti pitschaftet bade förra egarens initialer varit ingraverade, men dessa har Welander !åtit bortslipa, hvilken omständighet, då den framdrogs, särdeles besvär rade honom. Uppgiften till hotellvärdinnan, mamesell Seliström, att han hade 17,000 rdr i kontant, ändrade han nu derhän att han egde denna summa uti fordringar; likaså svängde han sig i sina påståenden om hvad han gifvit för tomterna i Waxholm och huru mycket han afbetalt på köpeskillingen samt hvad byggandet der. kostat honom, hvilken kostnad han sade gätt till 3000 rdr. Sitt långa försök till försvar, deronder ban ständigt vred och axsiade Sr samt vid de qvistiaste Irågorna ref sig bakom öronen, slutade felander med den försäkran att alltsammans, scm lades honom till last, endast var en nedrig intrig, ihopspunnen af Juhlbergs hustru och justitiarien Rosn i W. xholm, för att störta BHonom. Hr Roten, hvilken bivistade polisförhöret och hittills setat en tyst åhörare, framträdde nu och upplyste, bland annat, att Welander kommit till Waxholm . vid badtidens slut samt lyckats nästla sig in hos flera personer derstädes; att an blott betalt 200 rdr på tomterna; samt slutfMMO ANEMI Y DEDE BENKEI DANSARE SSE IREDE SAR