Aftonbladet – 13 december 1864, sida 2

till tredje klassen då jag förlorade min far, och min mor, som aldrig kunde lära sig glömma denna förlust, följde honom i grafven redan inom ett år. Min far hade baft en kamrat, kommendörkapten Helling. Under kriget hade de delat ljuft och ledt med hvarandra samt hade allt framgent varit förenade genom den varmaste vänskap. Då denne i sitt giftermål egde en dotter, hade de båda männen ingått den öfverenskommelsen att förena sina ban, såvida dessa, i en framtid icke fingo något att invända deremot. 4Men inte hörde jag dig någonsin under vår Carlbergstid tala om att du var assurerad redan i barnkammaren?5 4Skälet var helt enkelt att dåförtiden visste jag sjelf ingenting derom. Bland min fars efterlemnade papper fanns ett bref, adresseradt till mig, att öppnas först då jag uppnått myndiga år. I detta bref medd lade han mig sin älsklingsplan och besvor mig att gå hans önskan till mötes med afseende på mitt giftermål, som måtte legat honom och hans vän särdeles varmt om bjertat. Nå, lik en lydig son fogade du dig derefter... Och din fästmö? — SMin fästmö är mycket vacker, genmälte den unge mannen, i det han knäppte igen sin rock och for med näsduken, öfver pannan. Vacker, hm -— det är godt och väl ; men hurudan menniska är hon för öfrigt? Ar hon älskvärd, intagande?... Du får sjelf -se och döma; jag är på väg till hennes hem, och jag hoppas att du gör mig sällskap, svarade deu unge löjtnanten, i det han bortvände ansigtet och påskyndade sina steg. ans följeslagare började hvissla en marsch ur Regementets dotter. Efter en paus an