Aftonbladet – 12 december 1864, sida 3

Gud bevare Eders Majestät ! Gud bevare Danmark, vårt gamla fädernesland! Konungen behagade derpå svara: Då ni för mig uttalat eder smärta att skiljas från Danmark och danska konungahuset, så ber jag er vara öfvertygade att det äfven djupt smärtat mig, att hafva varit försatt inödvändighet att atstå det gamla danska kronlandet Slesvig, som i århundraden varit förenadt med Danmark. Af alla de sorger och bekymmer, som tyngt på mig under min korta regermgstid, har ingen mera böjt mitt sinne, ingen hvilat tyngre på mitt hjerta än skilsmessan från de redliga, trogna och lojala slesvigarne, hvil under så många tunga pröfningar städse gifvit de mest lysande bevis på sin trohet och hängifvenhet för Danmark och danska konungahuet, och icke önskat något ifrigare än att förblifva förenade med konungariket under min spira ; men mina vänner, vi måste alla böja oss under försynens vilja, och jag skall bedja den allsmäktige gifva eder och mig styrka och kraft att bära skilsmessans bittra känsla. Jag tackar eder hjertligt för er närvaro här, som jag anser för ett nytt bevis på eder hänpgifvenhet för mig och danska konungahuset; mina bästa kningar för edert framtida väl skola städse lja eder. Gud bevare och välsigne eder alla ! Derefter begaf konungen sig till rådhuset, från hvars trappa han tackade folket för dess utmärkta hållning under ockupationen, och slutligeu talade gårdsegaren Peter Larsen från Dons till konungen såJunda: ?Allernådigste konung! Det är icke utan stor glädje och tacksamhet, ja det är en verklig glädjeoch festdag för oss, at vi i dag samlas här omkring vår älskade konung, vi som på så lång tid här icke sett annat än fiendtligt artilleri och fiendtliga trupper. Men, älskade konung, det var också med innerlig glädje vi för 16 år sedan, då upproret i Slesvig och Holstein utbröt, erforo att E. K. M:t blef trogen mot rätt och pligt, trogen mot Danmark och danska konungahuset, medan andra prinsar, som också hörde till Danmark, gingo med upprorsmakarne. Visågo deruti ett godt förebud för E. K. M:t. Sedan har nu den allsmäktige Guden välsignat E. M:ts hus med utsigten att edra barn skola komma att bekläda flera af Europas troner. Men, älskade konung! skall det blifva till välsignelse för konung och folk, så tro vi att det kan ske endast om konung och folk sluta sig nära och innerligt tillsammans. Derför är vår innerliga bön, att E. M:ts hus må omgifvas af danska män, och att de som stå tronen nära, måtte uppfostras i dansk anda och dansk nationalitet. Ty det kan icke döljas att många utaf oss under detta grufliga krig icke kunnat vi sig för farhågan att E. M:t, s:som född på gränsen af iysk och dansk, icke kunnat hysa danska känslor och tänkesätt. Konungen gillade ögonskenligen detta tal, tills han mot slutet utbrast: Deri misstager du dig, min gode man!? Ni ha förmodligen alle hört, hvad denne man sagt. Han önskade att jag skulle omgifva mig med danska män, som ega folkets förtroende; nu vill jag fråga eder alla, om icke i de ministerer jag haft, suttit endast danska män? och om icke ministören Bluhme består af danska män, som ega full aktning och förtroende?? (Åtskilliga stämmor ropade: Jo!) Denne man menade, att jag till följd af min uppfostran icke kunde hysa fullt samma känslor som danska folket. Jag är född slesvigare, och jag fråsar eder, om I icke räknen Slesvig för ett danskt land, om Ni tro, att slesvigarne icke känna lika varmt för Danmark som I sjelfve?? Alltmänt jubel afbröt konungen. Et lefve höjdes af riksdagsman Warming för konungahuset, hvarpå konungen yttrade sitt hopp ut nästa gång han kom bit, kunna medföra irottningen; han var öfvertygad att hon skulle möta samma bjertlighet, som han funnit. Samma dag öfverlemnades till konungen en adress med 1098 underskrifter från invänarne i de 8 sockpar i nordöstra Slesvig, som blifvit förenade med Jutland. Konungen ankom den 9 dennes till Helsingör och reste omedelbart efter ankomsten ill Fredensborg.. Den kommission, som varit nedsatt för t afgöra hvilka fartyg anses oanvändbara r marinen, lärer tillstyrkt att utrangera 0 större och mindre träkanonbåtar, segelch roddjollar o. 8. v. Pastor F. Helveg, förut kyrkoherde i Jaderslev, men derifrån förjagad af tyskar