Aftonbladet – 8 december 1864, sida 2

hostning — det öfverenskomna tecknet alt flickan önskade tala vid honom. Han hade under den sednaste tiden temligen vårdslösat henne och återknöt nu icke ogerna den gamla förtroligheten, deis för att undfly sina egna tankar, dels för att genom nyheter från grefvinnans palats hålla sig tillträdet öppet till det hemliga tribunalet och möjligen kunna få tillfälle att tala med någon af inqvisitorerna. Kammarjungfrun mottog honom med en kall nedlåtenhet. Ni gör er rar, sade hon; det ser ut som om ni under tiden gjort andra bekantskaper, hvilka ni föredrar framför er granne. Andrea försäkrade att hans känslor för henne voro oförändrade. Om så verkligen förhåller sig, sade hon, vill j Ej taga er till nåder igen. I dag få vi ett godt tillfälle att språka ostördt med hvarandra. Min grefvinna har spelfrämmande i afton. De aflägsna sig säkerligen inte före midnatt, och tilldess kunna äfven vi två vara tillsammans, och jag har skaffat oss tillräckliga förfriskningar både från köket och vinkällaren. Ar den der tysken också bjuden — jag menar honom, hvilken grefvinnan, efter hvad du nämnde, på sednare tiden sett så ofta hos sig? Den? Hvem tänker väl på honom? Han ir så svartsjuk, att han aldrig sätter sin fot öfver trös eln, om han vädrar främmande. För öfrigt reser han sin väg. Vi sörja oss ust inte till döds för hans skull. Andrea kände en tyngd falla från sitt hjerta. Klockan tio är jag här vid fönstret, sade han; eller skall jag komma genom sorten ? Hon funderade ett ögonblick.