Aftonbladet – 7 december 1864, sida 3

blikens höga herrar förgäfves vänta på ert afskedsbesök. — När ämnar ni resa? I morgon bittida klockan fem. Jag tänker bli borta en månad, och hoppas att efter den tiden kunna lemna min mor mera lugn. Nu då det är bestämdt beslutet att jag skall rycka mig lös, är jag nästan försonad med denna tvångskur, ehuru den inte litet smärtar mig. Måhända lyckas det mig, att, sedan jag väl en gång lösryckt mig ur min förtrollerskas krets, för alltid kunna afekaka mig hennes välde. Men kan ni tro, min vän, att jag darrar för skilsmessan, likasom om jag inte kunde stå öfver den? I sådant fall är det bästa medlet att genast skilja er från henne. Ni menar att jag inte bör återse henne före min afresa? Ni får inte begära af mig hvad som öfverstiger mina krafter. Andrea fattade hans hand. Min bästa vän, sade han med en innerighet, som han hittills ständigt hade dämpat, jag har ingen rättighet att begära det ringaste offer af er. Jag vågar inte i min vänskaps namn bedja er om något. Men vid den ädla qvinna, hvars kärleksfulla ord ni nyss lillåtit mig läsa, besvär jag er: gå inte vidare till grefvinnans hus. Jag vill inte tala om hvad jag vet om henne, och hvad ni inte ens sjelf förnekar, jag vill endast på grund af den aning jag känner, att något ondt skall drabba er, om niinte undviker henne i dessa sista ögonblick, varna er att inte gå dit. Lofva mig att ni inte gör det! Han sträckte fram sin hand, men Rosenberg gaf icke det önskade handslaget. (Forts.) Rättelser: I gårdagens följetong, 1:sta spalten, 15:de raden nedifrån, står: leende, läs: tjuskraft; 2:dra