Aftonbladet – 6 december 1864, sida 3

liga krig ej varit. Näväl, hvad gjorde de för att rättfärdiga sig i utländska staters ögon, för att förmå oss och andra länder att erkänna dem såsom krigförande? I våra politiska omstörtningar torde man erinra sig. att de partier, som sökte åvägabringa en söndring, hvilken var egnad alt uppskaka samhållet och förorsaka förluster och olä genheter utomlands, alltid af aktning fi verlden framställt ett program med sina klagomål; men hvar fins väl något program i denna sak? I vårt medborgerliga krig, e ter det Cromwell och hans parti hade alfsatt och halshuggit Carl I, framställde man ett program med klagomål, hvilkei utgafs på tre språk och kungjordes kring hela Europa, och som visade hvarföre man hade afsatt konungen och hvarföre mean hade infört republiken. (Hör, hör!) Hvad hände, när Jakob II blef atsatt och Wilhelm Il inkellades till England? En rätteförklaring utfärdades — en Derättelse om klag omålen mot Jakob II, och programmet innehöll det vilkor, fom fordrades af den efterträdande konungen. (Hör, hör!) Hvad gjorde amerikanarne, när de år 1776 utfärdade sin sjelfständighetsförklaring? De utgåfvo en förklaring med klagomål, och nu för tiden kan ingen engelsman betvifla, att de voro berättigade att skilja sig från sitt. moderland. (Bifallsrop.) Ha de utfärdat något program när de började ett krig af mera jättelika dimensioner än alla dem, jag nyss avtydt, hvilket vederbörande visste skola omstörta denn2a fredliga traki? Jag känner dessa män, och jag vet att ingen är mera konipetent att författa ett sådant program än Jefferson Davis. Han skulle kunna uppsätta det lika väl som Thomas Jefierson 1776 års förklaring. Men hvarföre finnes ingen sådan törlaring? Derföre att de blott ha det klagomål, som.de vilja befästa, föreviga och utsträcka — slafveriet, men de kunna ej göra det. (Högljudda och uthällande bravorop). Men hvad säga de väl ständigt, i stället för att gå taka vägen? Hvad säga de, dessa utmärkta män — jag menar ut märkta för sitt förstånd, hvilket skulle så väl framställa deras sak, om de vågade tala sanning. Lemnen oss i ro; allt hvad vi behöfva är att bli lemnade i ro. Detta är skälet, hvarför Europas konservativa regeringar och en så stor del af de högre klasserna i England gått in på att försvara insurrektionen. Nå väl, hvad skulle de känna, om Essex och Kent, sedan de lidit nederlag i frågan om spanmålslagarne, hade funnit för godt att försätta Kent och Essex samt östra England på andra sidan om Thamesfloden i uppror, såsom secessionisterna sökt afskära Louisiana från M pis mynning, och om de bade sagt: ?Vi vilja bli lemnade i ro.? (Hör!) Kan väl någon regering ega bestånd, om en del af folket, cå den lidit nederlag vid en omröstning vid ett fredligt val, tillätes att lösrycka sig? Jag frågar hvar är det konservativa bland landets s rande klasser? Jag kommer till den slutsut sen, att när allt kommer omkring, tinns det mera konservatism bland demokraterna. (Högljudda bifallsrop.) Vi ba nyligen hatt underrättelser från Amerika, hvilka, jag bekänner det, slagit mig med öiverraskning, emedan det är ctt af de sublimaste ekådespel i hela verldshistorien. Viha 23,000,000 eller 24,000,000menniskor, spridda på ett område af några tusen qvadratmil, hvilka på en och samma dag utöfva sin rösträtt öfver en fråga, för hvilken strömmar af blod lyta. Och vi se resultatet af detta fredliga val. erhållas uten så mycket tumult, kom jag har sett i den lilla smutsiga byn Calne eller den lilla staden Kidderminster. (Bravorop och skratt.) Detta är en händelse, som menskligheten kan vara stolt öfver, och det är icke ett ämne för politiska partier att jubla eller grämas öfver. (Biall.) Ett folk, som kan göra detta, har vifvit verlden ett skådespel, som aldrig förr uppförts af något -dolk. Och hvad ha de jort? De ha, efter årslånga strider och efer det nästan: hvarje hushåll förlorat en anhörig eller en invånare, afgjort den strid, som uppstod mellan general MClellan, hvilken vill göra slut på kriget, uten att böra slefveriets afskaftande till ett vilkor lerför, och hr Lincoln; som deremot vill ra slut på kriget och utrota slofveriet i sydstaterna. (Bifall.) Oektadt detta var ett ädjande till hela folket, har mån föredravit att handla i mensklighetens intresse, ty letta kan ej längre sättas i fråga. Man ar föredragit krigets fortsättande framför let vanhedrande slafveriets fortvaro. (Biallsrop.) Lätom oss slippa längre höra taas om, att detta ej är ett krig för att afskafia slatveriet. Alla erkänna nu, attslafveriet skall upphäfvas, hurudan än krigets NIETDE må bli. vad nu sjelfva utgången angår, sade jag er för två år sedan, att jag ej trodde mig skola få upplefva åsynen af två sjelfständiga stater på Nordamerikas fastland. Jag har äfven sedermera upprepat detta påstäende, och jag har nu kommit för att bekräfta denna åsigt, men med mycket mera eftertryck än jag någonsin förr uttalat den. (Bifall.) Jag tror ej att det landet i min ifstid någonsin skall styckas. Jag anser de ;eografiska svårigheterna för styckningen bsolut oöfverstigliga. (Bifall.) Besinna örhållandet med Mississippi, denna flod med sina bifloder framflyter 20.000 (eng.) nil med segelbart vatten till Mexikanska viken, och på det att Förenta BSiaierna kulle sjelfva besitta dess mysnivgar, på let de, så till sägandes, måte ha nyckarne till sina dörrar i sina egna fickor, söpte de af.den förste Napoleon staten Louisiana med den gamla unionens penningar för re millioner pund sterling. (Hör, hör!) Näväl; omkring tvåeller trebundra millioner menniskor skulle ba kunnet slå erg ned ler. Några engelsmän, pågra fransmän och några amerikansre ha fått i :itt hufvud, utt de skola taga bort denna stat och lemna lenna etora flod, deita vi ckta lavds utsäng i händerna på en utl stat. Jag nar sagt, att det skulle vara vida Jättare ör Essex eller Kent att taga bort Thanseslodens mynning och upprätta ett ostengelskt onungarike, än för Louisiona att tega bort esissippis mynningar och upprätta en sjellndig stat. Det finns nigra få hun