Aftonbladet – 6 december 1864, sida 2

egnä utan lag och rätt falla ett offer fö denna trehöfdade afgud, framför att lefva under skydd af lagar och rättigheter, som skulle ställa dem i jemnbredd med folket. Ni skildrar förhållandena sådana de äro, sade Andrea; men måste de väl alltid förblifva så? Ja, antingen förblifva eller försämras. Ni märker nemligen, min vän, huru förfärligt de vändt eggen af sina egna vapen mot sig sjelfva. Så länge republiken hade en uppgift att fylla bland Europas folk, så länge var tryckningen af denna ständiga diktatur uppvägd af de yttre resultat som deraf framkallades. Utan denna sammanfattning af hela dess kraft i obevekliga tyranners hand skulle Venedig aldrig kommit till den höjd af politisk makt och till den omätliga rikedom, som ända in uti förra århundradet voro i ständig tillväxt. Så snart de ändamål bortföllo, hvilka ensamma kunde rättfärdiga så våldsamma medel, qvarblet det nakna tyranniet i all sin oförenlighet och började, för att icke gå sysslolöst och finna sig ha öfverlefvat sig sjelf, rasa inåt. En diktatur under freden, den måtte vara utöfvad af en eller tre, är illtid en lifsfara för hvarje stor eller liten stat. Men här har sjukdomen blifvit för sammal för att finna bot. Fröen till det verkliga borgerliga samhälle, ur hvilka ett nytt lif för republiken nu skulle uppväxa, iro förmultnade genom ett hundraårigt skräcksystem, genom nätet af det mest utsökta spioneri hafva allt förtroende, all ippriktighet, all trygghet och frihetskärlek slifvit förqväfda, och den byggnad, som er ut att vara så konstrikt och varaktigt ippförd, skulle störta tillsammans så snart raktans kitt bortfölle ut fogarne. Edra skäl kunna vara goda7, svarade Andrea efter en stunds tystnad, ?men det r en främlings skål, hvilken det icke kostar ågot att förklara denna republik för utlefad och förfallen till undergång. En veetianare skulle ni svårligen kunna öfveryga, att hans gamla moderstarls sjukdom