Aftonbladet – 5 december 1864, sida 3

ASSR UEvUSVeR a SR vAsDe Staden Upsala har i dessa dagar förrättat val af stadsfullmäktige efter dem, som enligt kommunalordningens föreskrift blifvit utlottade för att vid slutet af innevarande år utträda ut kommunalrepresentationen. Valet har föregåtts af en liflig agitation och en ganska skarp strid mellan de två partier, i hvilka de röstberättigade delat sig. Till det ena partiet synes flertalet bland universitetslärare samt andre embetsoch tjenstemän i staden höra, och det betecknas derföre af motståndarne såsom ?det byråkratisk.?. Det har till organ inom pressen den af mag. BEiqvist utgifna Upsala-Posten. I spetsen för det andra part:et, efter hvad vi tro oss veta hufvudsakligen omfattande det mindre borgerskapet och af motståndarne betecknadt såsom det konscrvativa?, står bokiryckaren Sundvallson, hvars tidning, Upsala, är partiets organ inom pressen. Det Sundvallsonska partiet synes ha haft för afsigt att förhindra de nn utlottade stadsfullmäktiges återväljande och att ersätta dem med personer tillhörande dess eget parti. Detta har man åter från den andra sidan velat förebygga, och häraf har uppstått denna valstrid, hvars hufvudakt bl fvit ett å Gustavianum hållet sammanträde, der temligen stormiga uppträden förelupit Det är naturligt, att de särskilda partiorganernas framställningar rörande den ur flera synpunkter. ganska anmärkningsvärda tilldragelsen skola vara från hvarandra mycket skiljaktiga, och den ömsesidiga förbittringen har påtagligen varit alltför häftig för att man kan från någondera sidan vänta en opartisk redogörelse för hvad som händt. Genom att sammanställa bådas berättelser med hvarandra får man emellertid en temligen klar föreställning om sammanhanget och blir i tillfälle att bilda sig ett omdöme rörande båda sidornas förfaringssätt. Vi tro 0ss derföre göra rättast då vi, i stället att söka på grund af de båda versionerna lemna en redogörelse för hvad vianse vara det verkliga sammanhanget, låta de båda motståndarne få hvar för sig utföra sin talan inför allmänheten. De respektive käm parnes framställningar äro visserligen något vidlyftiga, men de äro nog pikanta för att våra läsare skola kunna med intresse af dem taga del. Upsala-Posten, organen för det parti, som vi vilja kalla det akademiska, berättar om saken följande: Valet till de femton förrättades, sås sfullmäktige som förut v nagifvet, förlidne fredag. Utgången nu obekant och kan först i dag hinna blifva utrönt. Med glädje hafva vi förnummit det lifliga intresse, det väckt, hvilket visat sig i den mängd personer, som deltagit deri. Olika partier hafva bildat sig och organiserat si vardera med sina erläggningar. Taga aktande det olika sätt. hvarpå saken nu i jemförelse med förra valtillfället behandlades, finna vi, att den endrägt, som då så vackert gjorde sig gällande, nu varit borta. Orsaken är klar. Ledaren för det parti, hvars förhandlingar egt rum i hemlighet och hvars plan varit att skalla sig blind lydnad af sina anhängare, har ej tillåtit, att hans vallista offentliggjordes eller på annat sätt bekantgjordes förrän den i torsdags utdelades, då deremot vid förra valtillfället, vid hvilket partiets ledare var borta vid riksdagen, båda de olika meningarnes listor gjordes tillgängliga och derföre åvägabragte ett endrägtigt resultat af personer från hvardera listan. Till följd af det nu iakuagna förfarandet af en viss fraktion afstadens invånare, hvilket hade till plan att hindra omvalet samtlige de utlottade stadsfullmäktige, beh s sammanslutning å motsatta sidan, hvilket man ansåg bäst kunna åstadkommas genom ett profval bland åtskilliga andra stadens invånare, hvadan till ett särskildt sammanträde sistlidne tisdag på Gustavianum genom särskilda skrifvelser inbjöds ett stort antal af stadens röstberättigade invånare, rörande hvilka man ansåg sig veta, att de icke delade den ofvannämnda fraktionens åsigter, och hvilka äfven till stort antal infunno sig. Ehuru vår värde kollega, som anser sig sjelf vara staden, efter den despotiska grundsatsen: Fetat cest moi, i sitt tisdagsnummer förklarade detta sammanträde vara endast en kotteritillställning och sjelf fäste uppmärksamheten derå, att dit skulle samlas endast de, som voro med tryckta kort inbjudne, ansåg han sig ej af någon slags grannlagenhet förhindrad att oombedd der infinna sig. Efter att sjelf hafva utestängt andra än sina egna trogne från sina öfverläggningar, ansåg han sig passande att försöka nu, liksom vid förra riksdagen vid en lika beskaffad sammankomst med åtskilliga borgareståndets ledamöter, störa öfverläggningarne. Utan att begära rätt att deltaga i öfverläggningarne tog han ordet. Då ordföranden vid sammanträdet tillsporde de församlade inbjudne personerna, huruvida ordet skulle lemnas ifrågavarande person, och detta blifvit med nej besvaradt, begärde han sjelf, som ej hörde till dem som egde att deltaga i öfverläggningen, votering. Då emel: lertid ordföranden ansåg, att denna ej kunde komma i fråga utan att någon af de inbjudne närvarande ledamöterna yrkade detta, och tillsporde församlingen derom, befanns ingen enda af de närvarande sådant yrka Icke förthy begynte att tala, men öfverröstades af de närvarandes ogillande. Sedan ordföranden derpå tillfrågat ifrågavarande person, huruvida han hade någon särskild upplysning eller önskan att meddela ordföranden, och han derpå svarat nej, hindrades han ändå ej af någon grannlagenhet att det oaktadt qvarstanna, utan förklarade tvärtom att han komme att blifva qvar. Öfverläggningarne begynte derpå, utan att vidare störas af någon inblandning från den obehörigt närvarandes sida. Den af inbjudarne framlagda listan framställdes till diskussion. Den innehöll 20 namn, att välja emellan, nemligen utom de i vårt förra nummer omförmälde, docenten Stenberg och boktryckaren Edquist, som båda begärde att ej komma i fråga, samt kaptenen frih. J. W. Stjernstedt, klensmedsmästaren C. E. Sandberg och målaremästaren A. Th. Agerberg, hvarjemte förklarades, att hvar och en, som ville föreslå någon ny ledamot, kunde antingen muntligen anmäla kandidaten eller sådant i sin voteringssedel upptaga. Efter någon diskussion skreds till profval, hvari deltogo 80 röstande, och som utföll på sätt vi i förra numret omförmält. Vi skulle helst hafva uraktlåtit att gifva offentlighet åt den tilldragelse, vi här beskrifvit; men då vi befara, att den på annat håll blir gjord till föremål för en mer eller mindre öfverdrifven och oriktig framställning, hafva vi icke kunnat lemna den utan afseende. Hvad som kan förvåna, är emellertid å ena sidan ifrågavarande persons totala saknad af all grannlagenhet, som tillät honom att objuden och oberättigad försöka att bemäktiga sig ordet, samt å andra sidan åtskilliga vid mötet närvarande persoers sedermera yttrade missnöje och harm lerfver, att ordet ej lemnades honom, och detta utan att någon af klandrarne på framställd fråga af ordföranden yrkade detta, ett bevis å ena sidan om ett visst skräckvälde, som ifrågavarande person väl hufvudsakligast genom sin tidning utöfvar, medan å andra sidan deraf framgår, att hans anseende är sådant och hans uppträda