Aftonbladet – 5 december 1864, sida 3

Om postverkets finanser. Till Redaktionen af Aftonbladet! En anonym insändare har i Aftonbladet för den 23 dennes, med anledning af en i Göteborgs Handelstidning för den 11:te befintlig, af H—g signerad, artikel i detta ämne, hvari yttrats att de fyra millionerna Sverges invånare skrifva färre bref än fyra millioner preussare eller engelsmän, anmärkt att ?Sverge är kändt såsom ett land, hvarest folkupplysningen och i följd deraf skrifkunnigheten står högst, kanske i hela verlden; detsamma gäller hvarken om preussare eller irländare?, och dymedelst dragit H—gs uppgilt i tvifvelsmål. et torde då tillåtas H—g att vördsamligen få fästa uppmärksamheten derpå, att den sednaste tryckta uppgiften om brefantalet i förhållande till brefmängden uti nämnde monarkier ådagalägger, att i Storbritannien befordras årligen 20 bref för hvarje invånare, i Preussen 8,02, i Frankrike 7,4, i Schweitz 11 0. s. v., och det bör icke vara svårt att inom postverket i Sverge erfara, huru mänga bref svenska postväsendet årligen befordrar, hvaraf klarligen framgår att H—gs uppgift är fullkomligt riktig. Om Sinsändarne? för sig hade H—g ingenting yttrat, och är nu icke heller i tillfälle att om dem specielt anföra förhållandet. Då Aftonbladsinsändaren synes böjd att anse direkt bevillningsafgift från svenska folket för postverkets behof vara bättre än ett inrättande af postverkets finanser på ett sådant sätt att dylik direkt beskattning må kunna undvikas, så är denna hans åsigt naturligtvis lika berättigad att uttala sig, som den motsatta af H—g; men då den förre vill visa att en sådan direkt beskattning på andra än dem som anlita postverket, redan eger rum så till vida, com den postverket anlitande köpmannen nog debiterar ailmär heten äfven för postporto, genom det pris han sätter på sina varor, får väl icke förgätas, dels att priset svårligen komme att nedsättas, om än köpmannen erhölle portofrihet, dels att den slags beskattnifig, köpmannen dymedelst ålägger, är en sådan som allmänheten kan undgå att betala, hvilket icke är fallet med den, som uppföres på debetsedlarne. Och som allt porto ändå icke kan ifrågakomma att aflysas, skulle allmänheten få dertill kontribuera tvenne gånger, först i varupriset och sedan direkte till staten. s Att medelportot är för lågt, då det icke motsvarar postverkets behof, lärer väl icke kunna förnekas, så vida eljest något slags ekonomisk id får anses vara förknippad med antagandet och fastställandet af ett medelporto; en annan fråga är den, huruvida detta porto nödvändigtvis måste återigen höjas, eller verkets finanser erbjuda andra utvägar till inkomsternas förökande; H—g nämnde, utom medelportots förhöjande, åtskilliga andra utvägar, dem Åftonbladsinsändaren förtegat; af hvilken törtegenhet man skulle frestas tro, att han endast velat nämna den, som skulle synas allmänheten minst angenäm, för att sålunda så mycket lättare kunna samka sorl öfver H—g. Eljest hade väl opartiskheten fordrat ett annorlunda beskaffadt referat, isynnerhet då svaret på H—gs uppsats gafs i ett helt annat blad än det, hvarest denna varit synlig. Den enda utväg, Aftonblads-insändareu i besparingsväg föreslår, är en snar indragning af svenska postkontoret i Hamburg — en utväg, som alltför litet skul!e förslå att främja verkets bästa, och som till och med enligt andras mening komme att hafva en alldeles motsatt verkan. Förslaget karakteriserar Aftonblads-insändarens sakkännedom ej mindre än hans sinnelag. Och då man med detta förslag velat bringa i sammanhang hvad han på ett annat ställe i sin artikel yttrar om ?vissa sinekurer?, torde det tillåtas fästa uppmärksamheten på, att nyssberörda kontor, som förlidet år hade att handlägga 780,000 stycken postförsändelser, ännu i år, oaktadt kriget och förändrad dirigering af åtskilliga poster, dock handlagt mer än 600,000 stycken, sy sätter 14 personer, nödgas halva postluckan öppen utan afbrott från kl. 8 om morgonen till kl. 8 på aftonen, såväl helgedag som söcknedag utan någon enda timmas inskränkning för någon enda dag i året, samt att kontorets chef är i embetslokalen sysselsatt minst åtta timmar hvarje dag. Om detta kan kallas sinekur, så ha vi nog många sådana att omtörmäla. H—g 30 Nov.