Aftonbladet – 5 december 1864, sida 3

lig piket, som var stationerad på den i floden sänkta kanonbåten Southfields vrak. Men då fartygen emellertid under nattens mörker icke märktes af de fiendiliga posterna, utan obehindradt kunde passera vraket, återsände löjtnant Cushing kuitern och for med maskinens fulla kraft rast mot Al bemarle, hvilket fartyg var bygdt på sumn:a sätt som Merrimack och Tennessee, men med vida starkare, 12 tums tjockt pensar, samt armeradt med 2 stycken 200-pundiga kanoner. Posterna på Albemarles fördäck anropade först piketbåten, då densamma ro dan var kommen på pistolskotthålls distans. Löjtnant Cushing gaf intet svar, utan icr ännu närmare det fruktansvärda pansarskeppet, tilldess slutligen Albemarles kapters Walley, ropade till honom: ?Hvad är det för en båt?? Nu uppstod ombord på pansarskeppet en förfärlig iörvirring, och en häftig wmuskötoch kartesch-eld öppnades mot piketbåten, hvarvid några af dess manskap sårad På dockan, vid hvilken Albemarie var fas vjord, stod en afdelning soldater, som underhöll en stark vakteld, vid hvars sken löjtnant Cushing bemärkte att Albemarle var omgifvet med en mängd timmerflottor, för att skydda det mot öfverrumpling. Cushing lät sin båt göra en hastig vändning, for med full kraft in mellan timmerflottorna och sänkte plötsligt sin helvetesmaskin, oaktadt det fiendtliga skeppets kulregn, tättinvid Albemarles långsida. Nästa ögonblick drog löjtnanten på torpedons tändtråd, och plötsligt följde den förfärbgaste explosion, hvarvid såväl pansarskepp som piketbåten krossades i spillror. Löjtnant Cushing och flera af hans folk, som på förhand aftagit stöflor och rockar, kastade sig vid den gifna signelen i vattnet och simmade ut i floden. Några drunknade, andra tilliångato00s; endast löjtnant Cushing undkom. Han hade en hel dag gömt sig i träsken, omedelbart invid det fiendtliga fästet, och undkom sedan på en liten båt, jemte en uf sina följeslagare. Hans ändamål vanns fullkomligt, ty Albemarle sjönk ögonblickligen i Roanokefloden.