Aftonbladet – 5 december 1864, sida 3

emot veta, att Sachsens s ännu icke anländt, samt skrifver ytterligare i samma ämne: Innan Preussen skrider till att s:elf häfda sina rättigheter, har det ansett sig förpligtadt att för förbundsdagen möjliggöra ett hastigt beslut, som föranleder sachsiska regeringen att afstå från sina oberättigade invändningar. Preussiska regeringen, som betraktar uteblifvandet af Sachsens svar i öfver 24 timmar såsom ett afslag, har uti det i dag hållna förbundsdagsmötet sett sig föranledd att anföra klagomål öfver Sachsens beteende. Enär österrikiska regeringen delar Preussens åsigt, att exekutionen är tilländalupen och förbundstrupperna böra hemkallas, har detia klagomål kunnat uppställas i formen af ett gemensamt preussisktösterrikiskt förslag ti ter all sannolikhet skyndsamt komma ti egnade att förebygga I förbundsdagen. Efskall det fördenskull I förbundsbeslut, som till Preussens uppriktiga tillfredsställelse äro hvarje ytterligare konflikt.? I ett telegram från dener Journal? af de Hannover i föregåenrc Frankfurt till ?Dresn 2 Dec. meddelas, att e dagens förbundsmöte förklarat sig beredvillict att genast hemkalla sina trupper och sin civilkommissarie. Sachsen förklarade sig vilja göra detsamma, så snart ett förbundsheslut i ämnet förelåg. Preussen tillkännagaf sin beredvillighet att underhandla med pretendenten om arfsföljden, så fort hertigdömena blifvit utrymda. ÖSTERRIKE. Under adressdebatten i riksrådets session den 2 Dec. kritiserade ordf. Giskra och Schindler Österrikes utländska politik. Ministern Mensdorff-Pouilly yttrade, att Österrike undgått ett stort krig, som syntes nästan oundvi ligt, och att fälttåget slutat ärofullt för Tysklaud. Österrike hade gjort till sin uppgift att med allvar föra den tyska saken till en lösning på ett sätt, som motsvarade rättigheterna och såvidt möjligt bibehöll den för Tyskland och freden så nödvändiga förbindelsen med. Preussen. Lugn och försonligbet, men äfven fasthet, var kabinettets program. Man kunde aldrig fordra, att Österrike skulle taga initiativet till ett närmande mot Italien, hvilket betecknat Österrikes ställving såsom en agression, Österrike skulle bevara freden, men lika bestämdt gå emot sina fiender, och räknade i detta afseende både på huset och befolkningen. Krigsministern förklarar, att Österrike gerna vill afväpna, endast andra göra början dermed. På en interpellation rörande Österrikes afsigter i fråga om hertigdömena svarade grefve Mensdorff-Pouilly, ett förhandlingarnes föremål icke tillät honom gifva närmare upplysningar. Österrike hade dock icke deltagit i kriget af rätt och slätt Pliebhaberi.? POLEN. Genom det kejserliga dekretet om klostrens indragande i Polen hafva af de derstädes befintliga 197 kloster 114 blifvit upphäfda, i hvilka tillsammans nära 1000 munkar och nunnor befunno sig. ITALIEN. Från Neapel berättas, att Neapels banks styrelse beslutat att mottaga för 5 millioner lire skattkammarobligationer, samt deremot lemna i förskott hela provinsens grundskatt, som uppgår till omkring 4 millioner. AMERIKA. Ett rykte har spridt sig, att presidenten Lincoln ämnade genast erbjuda sydstaterna amnesti och uppmana dem att åter inträda i unionen. Franska sändebudet i Washington skall vid ett samtal med Seward hafva erbjudit Frankrikes bemedling till en fredlig uppgörelse med sydstaterna. Pennsylvaniens guvernör har i gränsområdena organiserat en betydande milisstyrka, för att hindra ett nytt infall af sydsiatstrupperna. Från Newyork skrifves den 19 November: Det har bekräftat sig, att Sherman afstått från Hoods förföljande uti Alabama, samt med kärnan af sin arme återtågat till Atlanta, der han låtit iopacka en stor del af proviantoch ammunitionsförrådet, samt, mediagande detta, begifvit sig till Charleston eller Savannah. Underrättelsen om att han låtit uppbränna Atlanta säges deremot vara ogrundad. Shermans sista telegram var af följande lydelse: ?Georgia och Sydearolina äro i mitt våld och jag skall behålla dem. Var obekymrad om mig: jag är all right?. — Sydost om Atlanta ligger Macon, och derifrån leder en jernbana till Andersonville, som är depot för unionsfångarne. ?Sänd mig de för våra fångar bestämda lifsmedel, m. m., direkte till mig, till Andersonville, jag. skall sjelf begifva mig dit, hade Sherman skrifvit til: proviantkomiten uti Cincinnati. Har han tagit denna riktning, så måste Mobile vara hans närmaste mål, så vidt han ej tågar till Savannah för att taga Charleston. ydstatsgeneralen Hood konimerderar30,000 man, som hade fattat posto vid Florence uti Alabama. Rebellgeneralen Forrest skall vid Johnstonville hafva förstört 14-tramsportskepp och 4 kanonbåtar samt 30 kanoner och förråder till ett värde af 3 mill. dollars. Sydstatsgeneralen Beauregard var på marsch : till Memphis. Sydstatsgeneralen Early har dragit sig tillbaka i Shenandoahdalen i riktning mot Staunton, för att om möjligt lägga hinder i vägen för Shermans framryckande söderut. Earlys kår förföljdes af Sheridan. Den styrka, i spetsen för hvilken Sherman utför sin nya, hemlighetsfulla operation skall bestå af50,000 man och vara försedd med proviant för en månad. Efter hans aftågande hade sydstatsgeneralen Wheelers kavalleri angripit Atlanta, men blifvit tillbakaslaget. Sherman hade qvarlemnat general Gillem i östra och general Thomas i vestra Tennessee, för att hålla Hood och Forrest i schack. Enligt Richmonds tidningar skall en del af Shermans här blifvit detacherad mot Selma uti Alabama. Pansarskeppet Albemarles förstöring. Till de dristigaste bragder i den nyare krigshistorien hörer förstörandet af rebellernas fruktansvärda, med ett väldigt pansar och två oerhörda kanoner försedda vädurskepp Albemarle, det sista af deras väldiga nancarflatta Manna narhöäivdt diarfoa