Aftonbladet – 5 december 1864, sida 3

med rättighet att deruti deltaga endast för dem, som blifvit inviterade. Den allmänna förtrytelsen hade nu redan sprängt hela konklaven och den ena gruppen aflägsnat sig eliter den andra, lika förvånad som bestört öfver ett sådant sätt att behandla en alln angelägenhet och öfver de vulgära medlen för ändamålets vinnande. Alla af partisinnet icke alldeles förblindade, blygdes synbarligen djupt öfver, att dylika tilldragelser kunde vara möjliga i en så vald församling och på ett sådant rum och af en sådan anledning, och skola säkerligen ännu, ehuru vittnen till sjelfva tilldragelsen, betvifla dess verklighet. Af detstoraantalet vid sammanträdets början deltogo dock nnu omkring 70 i det Henschenska profvalet, hållande sig enligt tillställarnes? föreskrift, till den ensidiga lista, som de uppgjort och hvarå ig vunnit en allmän besegling! På låg ståndpunkt befinna sig den parlamentariska takten, det konstitutionella medvetandet och frihetsbegreppet i det Ribb.ng-Rydinska lägret vid härvarande universitet, och ändock äflas, såsom man ser, detta kotteri så inom som utom stadsfullmäktiges samqväm att par preferance helsas för det liberala, det enda berättigade. det allrådande! Men vi våga verkligen hoppas, att dylika tilldragelser skola öppna äfven de mest Tförblindades ögon och tvinga den myckna verkliga bildning och ädelhet, som finnes vid högskolan och inom samhället i allmänhet, att aflägga passiviteten och återvisa dylika anspråk inom tillbörlighetens gränser. Såsom läsaren finner, ha de värda motståndarne icke sparat kraftiga ord och tillmälen mot hvarandra. Ur de ömsesidiga tillvitelserna framgår dock ett och annat faktum, som har elt allmännare intresse och hvarpå vi tro oss böra fästa uppmärksamheten. Det synes tydligt nog, att det parti, som vi kalla det akademiska, och hvilket förebrår motståndarne för ?iörbandlingar i hemlighet?, gjort sig saker, å sin sida, till det misstag ait, då det ville anordna en motagitation och en allmännare öfverläggning i ämnet, man icke gifvit denna full offentlighet och lemnat öppet tillfälle för olika tänkande att deri deliaga. Den af partiet anordnade sammankomsten blef sålunda icke ett offentligt, allmänt kungjordt valmöte, sådana som dem man infört i hufvudstaden, och för hvilka vi ifrat alltifrån den nya valordningens införande härstädes, utan motståndarne kunde med fog beteckna sammanträdet såsom en kotteritillställning. Den lärdom, som kan hemtas at hela affären, och af hvilken man bör draga nytta för framtiden både i Upsala och på andra orter, är sålunda, att valmöten böra vara offentliga och att olika meningar der böra få söka att göra sig gällande. Hvad åter beträffar de vid sjelfva sammanträdet förelupna uppträdena, vill det synas oss som om, då sammanträdet verkligen, oförsigtigt och opolitiskt nog, blifvit, till följd af inbjudningens beskaffenhet, ett enskilt sammanträde, det fordrades en hög grad af oförsynthet för att der objuden uppträda och taga ordet. Men då hr Sundvallson hade panna att göra detta, var det ett nytt misstag af dem, som anordnat sammanträdet, att vilja nedtysta honom och till och med, såsom det vill synas, ifrågasätta hans utvisande. De, som känna hr Sundvallson och arten af hans uppträdande vid dylika tillfällen, veta visserligen buru obehagligt detta kan vara, men man måste för yttranderättens helgd underkasta sig äfven de obehagligheter, som dess utöfning understundom kan medföra. Samlingen var, huru beskaffad inbjudningen än må ha varit, nog talrik, för att gifva åt förhandlingarne så mycken karakter af offentlighet, att de kunde bli föremål för redogörelser i tidningarne, och hr Sundvallson var, så synes det oss åtminstone, såsom publicist, om ej i annan egenskap, fullt berättigad att närvara vid sammanträdet. Att ifrågasätta hans utvisning var påtagligen en ötfverilning. Det synes oss sålunda som om man har att beklaga misstag och ogrannlagenhet å ömse sidor under denna upsaliensiska valstrid; men det oaktadt är skådespelet i sin helhet sanska glädjande. I stridens hetta begås lätt öfverilningar; men sjelfva tillvaron af en strid ådagalägger ett intresse för de allmänna angelägeuheterna, som, tyvärr, på många ställen saknas. En valstrid, äfven med öfverdrifter, är långt mera hugnande in den likgiltighet för valförrättningarne, hvaröfver man allmänt nog klagar.