Aftonbladet – 2 december 1864, sida 3

med sin son, eller alldeles ensam, rida omkring i skogarne och på vägarne milsvidt från hogqvarteret. Efter hans egna officerares vittnesbörd har han ett oböjligt strängt sinne, som kan gripa till hvilka medel som helst för att genomdrifva sin vilja. Hvad han ville, det ville han. äfven om konungen af Preussen ville det annor. ledes. Han tycktes derföre ej heller vara afhållen af sina officerare; men han blef obetingadt åtlydd. Den vid hans sida tillsatte civilguvernören, prinsen af Hohenlohe, råkade han i någon oenighet med, och Hans Durchlaucht erhöll. efter hvad det berättas, tillsägelse att inom 2 timmar lemna Aarhuus, och blef, i alla händelser, utan vidare krus afsatt från sin befattning och måste strax resa hem. Generalens styrelse var fullkomligt godtycklig, icke begränsad afnågon regel, lag eller löfte. Det heter vidare: Medan alltså guvernementets förfarande i alla delar gjorde oss bekant med ett äkta tyskt militärväldes öfversitteri och godtycklighet, måste man, sanningen likmätigt, inrymma, att officerarnes och manskapets uppförande på det hela taget var både humant och sådant, som man kunde vara berättigad att vänta, för officerarnes del af bildade menniskor, och för gemenskapens af en öfverhufvud godmodig — men något vigtig och skrytsam — race. Ganska säkert förekommo icke alldeles sällsynta drag af föga tlskvärd beskaftenhet; men detta hörde dock till undantagen.