Aftonbladet – 2 december 1864, sida 3

Underrättelser från Daumerk. Medan hvarken vid krigets utbrott, efter Dannevirkes utrymmande, under vapenhvilan, vid fiendtligheternas förnyande eller vid vapenstilleståndets afslutande något ord särskildt utgått från tronen till belolkningen i Norra Jutlend, som led så omedelbart al krigets bördor, har nu i anledning af konungens resa blifvit utfärdadt ett allerhögsta Öppet bref till Våra kära och trogna undersåter i Jutland, som tar sig ut nästan som en parodi och hvaruti konungen beklagar att han ej enligt sin önskan kan besöka alla landeis delar, och sänder de kära jutarne sin helsning och tack för deras uthällighet under kriget. Konungen anlände till Aalborg den 29 Nov. omkring kl. 10 f. m. och mottogs med stormande jubel och hurrarop af en oöfverskådlig folkmassa. Aarhuus stiftstid. skildrar i en artikelföljd med rubrik ?Vor Trängselstid Aarhuusboernas lidanden under ockupationen. Vi kunna ieke neka oss det nöjet att meddela ett par utdrag ur denna rätt intressanta skildring. Efter hvad man hört och läst om general Vogel v. Falckenstein, skulle man lätt tå den före ställningen om hans person, att han är en rå grobian, en slags Diedrick v. Manschenschreck. Men det är alldeles felaktigt. Generalen är en temligen hög, men mager man. Han är mycket ful; den nedessta delen af ansigtet är öfvervuxen med ett starkt gråsprängdt, kortklippt skägg. en bred mun med tunna läppar, innanför hvilka sitta några spetsiga, anfrätta tänder, em alltför obetydlig näsa och mycket små, grå. plirande, rödkantade ögon, en temligen bred panna, liksom ansigtet i det hela, ehuru magert, är temlifn bredt; sådant är i det närmaste hans yttre. Tan är koppärrig, och när dertill kommer, att han — efter hvad det säges till följd af ansigtslidanden — ständigt gör små vrängningar med munnen, så kan man lätt finna, att han icke gö något behagligt intryck på den, som står inft honom. Han håller sig något böjd; men för öfrigt är hans gång lätt och rask af en gammal man. Med undantag af de tillfällen, då han, synnerligen gent emot embetsmän, ville imponera genom häftighet. och då han kunde vara ytterst brutal, visade han emot den, som höfligt hänvände sig till honom, en förnäm höflighet, men sålunda, att hans tal bar prägeln af den bildade, intelligenta mannen och icke af den råa krigaren. Han gjorde spatserturer utan ledsagare och till oc med utan sabel, och det var något mycket vanligt att se general Falckenstein