Aftonbladet – 2 december 1864, sida 2

med körsbär, skakar man ned ett, så falla tjugo efter, och detta blod kommer att kosta mycket blod.? ?Har man inte något spår efter mördaren, fru Giovanna? Hvartill tjena väl då tribunalets hundratals spioner, som det aflönar 2 ?Nej, inte det ringaste tecken till spår?, svarade enkan. Det var en mörk natt, boran blåste, och på stora kanalen, der hans palats ligger, var det alldeles tomt på gondoler. Då kom han allena hem genom en sidogata, och så träffade honom den synliga handen, och han lefde endast så länge tills han med sitt sista stönande hade skrämt upp portvakten ur sömnen. Då denne ittade ut, var gatan tyst och öde, och insen syntes till. Men jag vet hvad jag vet, jag, herr Andrea. Skall jag säga er det? Ni är en rättsinnad och hederlig man, och alar inte om det och bringar mig i en ny olycka: jag känner den hand, som utgjutit letta blod!? Han såg henne rakt i ansigtet. Tala?, sade han, ?om det lättar er. Jag örstår er inte.? Har ni ingen aning?? sade hon, i det hon steg upp och gick ända fram till bonom. Har jag inte sagt er, att mången lefver och kommer inte tillbaka, och mången är löd, och kommer likväl tillbaka? Förstår ni nu? Han har inte glömt att hans hustru och barn blifvit släpade under blytaken och narterade. Men för Guds skull, inte ett ord öfver edra läppar! Om det varit hans inde, å kunde de lefvande få plikta derör. Och hvad har ni för skäl för er tro? Hon såg sig oroligt omkring i rumret. PDet var inte säkert här i huset i natt, viskade hon. Jag hörde huru det för ipp och ned för väggarne, likt spökfjät; jeg