Aftonbladet – 2 december 1864, sida 2

ANDREA DELFIN. NOVELL PAUL EvsE. Ja visst, sade han med tvungen köld. tMan vill din matmor intet annat än väl, och det är verkligen god utsigt för att du med det snaraste får ut din innestående lön. För öfrigt talade de så sakta, att jag fattade helt obetydligt af hvad som sades, och nu är jag framför allt alldeles genomtrött af den obeqväma ställningen på knä på det hårda golfvet. Nästa gång skal jag göra mera heder åt ditt vin, mitt goda arn. Men nu måste jag sofva. Ni har inte en gång sagt mig om ni finner henne så vacker som de andrat, sade flickan och försökte att visa en sur min åt sin otacksamma, enstafviga vän. Hon är skön som en engel, eller en djefvulk, mumlade han mellan tänderna. Jag tackar dig, min söta vän, att du hjelpt mig till att få se henne. En annan gång stannar jag vackert hos dig, efter som jag i dag tillräckligt fått sota för min nyfikenhet. God natt! Han svängde sig ut genom fönstret och beträdde brädet, som flickan surmulet åter hade skjutit ut öfver afgrunden. Då han stod der uppe, såg han kanalen der nedanför, i hvars djup ljuset uti gondolen försvann. — God natt!4 ropade han ännu en gång tillbaka och steg derpå försigtigt in i Bitt rum, medan Smeraldina drog in brygan och förgäfves sökte med hvarandra förika främlingens sällsamma beteende, hans fattigdom, hans frikostighet, hans gråa hår och fans nyfikenhet. SeE A. B. n:r 74, 275, 277, 78 och 280.