Aftonbladet – 1 december 1864, sida 3

17 1 ? kom ? 27, 1,80 2 E smör . . . 10, 10,68. Penningar . . . ? 18,13. — 91, 50,68. (Forts. följer.) Svenska rederl-aktiebolaget. Under denna benämning har i dessa dagar ett bolag bildats, som har för afsigt att, enligt hvad titeln utvisar, bedrifva skeppsrederi, och som egentligen blifvit framkalladt på grund af den fartygsbrist, som, synnerligast de två sista åren, varit rådande. Redan förlidet år hade flera af Stockholms mest framstående redare sammankommit för att framkalla ett sådant bolag, men man återhölls i första rummet af den då rådande penningbristen, och beslöt att vänta med utförandet tills det då tillämnade statslånet blifvit effektueradt; och dernäst afskräckte det redan då befarade tyskdanska kriget från alla större företag. Sedan denna tid har nu nära ett år förlupit och i stället för att man vågade hoppas, att förhöjda frakter skulle tilltöra vär traktmarknad det erforderliga tontalet, har i dess ställe resultatet visat sig vara än mera ogynnsamt för vår export. Frakterna fortforo att stiga under årets lopp, tills omsider en stegring af cirka 25 procent på nästan alla frakter inträdt, men det ouktadt erbjödos fartyg så sparsamt, utt det qvantum af vår hufvudsakligaste exportartikel, trä, som i höst ligger qvar i de svenska Qsrarsjöoch Bottenvikshamnarne, är minst dubbelt och måhända tre eller fyra gånger så stort som hvad vid förlidet skeppningsårs slut låg qvar, och dock uppskattades detta till cirka 25,000 standard. En sådan missräkning i det påräknade penningtillflödet måste naturligtvis åsiadkomma en mängd förlägenheter på det finansiella området, men vid vanliga förlägenheter torde det ej stanna, synnerligast om intet göres för att i en framtid förekomma dylika missförhållanden. Det är också helt naturligt, att den, som under vintern sält sin atverkning, och som således för att indraga beloppet af köpesumman, endast har att öfversända konnoissementet, skall tro sig kunna under loppet af sommaren disponera öfver detta belopp, som han med särerhet påräknar böra ingå innan skeppningens slut. Lägger man nu härtill, att genom frakternas onaturliga stegring den svenske producenten urståndsättes att konkurrera på afsättningsorten, så är det lätt att inse hvad resultatet måste blifva, derest intet göres för att afhjelpa fartygsbristen. Men å andra sidan är det lika klart, att om en genomgående brist på fartyg är rådande och att således behofvet vida öfverstiger tillgångarne, det bör vara ett särdeles lönande företag att anskaffa fartyg, och följaktligen är det icke allenast från patriotisk, utan äfven från pekuniär synpunkt ett godt företag, hvarom här är fråga. Att företaget äfven som spekulation är lofvande, torde knappast erfordra bevis, då man under mer än tjugo år sett huru den norska handelsflottan florerat och varit i ett ständigt tilltagande; och vi veta ur direkta källor att den norske skeppsredaren anser den nettovinst, som hans tartyg gifvit honom på de sednare åren, under det att de hufvudsakligast varit sysselsatta i den svenska träexporten, uppgå till 25 å 30 proc. År 1814 innefattade den norska handelsflottan 69,092 norska kommersläster. 4836. ...... 77.035 1859... vvs 263.041 7 och 1864. ..... 276.077 Deremot hade den svenska handelsflottan År 1837 .... svåra läster 49.114. 1844 ons CP 67.003. ? 4845 000 7 66.795. 1850 000 7 ? 80,671. ? 1860 vvs 7 122,400. 7 1862 ..onnc 7 7 114,040. 1864 . ? ?116,039. Vi se häraf att den norska handelsflottan sedan 1837 till 1862 varit i en jemn pro;ression, som, jemförd med den svenska, öfverstiger denna med mer än 50 procent. Som den norska lästen i praxis är ungefärligen 17 procent större än den svenska, skulle således den norska handelsflottan 1862 hafva ett 2,83 gånger större lästetal än len svenska, och dock veta vi alt större delen af de norska fartygen äro sysselsatta träfarten från Sverge. Ovilkorligen uppstår den frågan huru det kommit till, att under sådana förhållanden den svenska handeleflottan till den grad öfverflyglats af den norska, och svaret blir, att den svenske skeppsredaren icke så förstått att begagna sig af alla fördelar, som den norske, ty i annat fall skulle resultatet blifvit mindre olika. Erfarenheten visar oss dagligen att så måste vara, ty då vi utdöma våra fartyg såsom odugliga och omöjliga att förtjena något med, köper norrmannen dem till panska höga priser och samma fartyg gifva honom sedermera en lång tid rätt ansenlig avance. Att det icke lyckais den svenske redaren att draga lika stor vinst af sina fartyg som norrmanneny, torde till. en stor del ligga deri, att då den svenske redaren, förutom sitt rederi, bedrifver import och export, eger sågverk och jernbruk, och således befattar sig med nästan alla de brancher, som förekomma inom hans kommersiella sfer, den norske redaren i de flesta falluteslutande är skeppsredare. Den sednare har derigenom, att fån endast sysselsattsig med denna branch, vetat att fullkomligen sätta sig in uti Jen, då deremot den svenske retaren delat sin uppmärksamhet på flera håll. För den, som är orienterad i facket, är det ydligt, att en för stor lyx vunnit insteg nom den svenska handelsflottan, hvilket rinrt dot omöiliot för don svenske redaren