Aftonbladet – 1 december 1864, sida 2

verallt der ni tror er ha funnit en tillflyktsort. Unge Gritti har förtjent sitt straff. Han har, trots den varning han erhållit, ifrigt fortsatt sitt umgänge med den österrikiska ambassadsekreteraren, en djupt invigd ung man. Venedigs lagar förbjuda på det strängaste ett sådant umgänge, såsom ni sjelf ganska väl vet. Äfven har man uppfängat ett bref från Angelo Querini, i hvilket han på ett berömmande sätt omnämner den obetänksamme unge mannen. Men vi veta äfven hvad vi äro skyldiga er, Leonora. Och derför har jag blifvit skickad hit-till er för att gifva er denna förklaring och på sammå gång några vinkar om huru ni, om ni är förståndig, åter kan godtgöra hvad som skett. Jag är trött vid att mottaga befallningar från etX4, svarade grefvinnan häftigt. tDenna dag har visat mig att jag förr eller sednare blir olycklig, om jag sätter mitt förtroende till er och inbillar mig att jag får någon tack för alla mina uppoffringar i ert intresse, eller att jag derigenom ens skulle bli skyddad för de lumpnaste förolämpningar. Jag behöfver er inte, jag vill inte vidare veta af er, allt är slut mellan mig och denna höga regering, som lika konsiderationslöst trampar på både vän och fiende.4 Skada blott4, inföll mannen, att man ännu behöfver er, änvu önskar någonting af er, och att det derför till en början inte kan bli slut oss emellan. Ni inser, Leonora, att det har sina svårigheter att låta er, som känner så många af republikens heraligheter, resa ut till främmande land, der ni möjligen snart skulle gifva efter för tidens allmänna vurm och skrifva edra memoirer. Venedig och ni. äro oåtskiljaktiga, och ni har gifvit tillräckligt många prof på en hög,