Aftonbladet – 30 november 1864, sida 2

Underrättelser från Danmark. I danska Dagbladet för i måndags läses följande telegram från Hamburg: Börsenhalle? offentliggör 5 dokumenter, hvarigenom skall ådagaläggas hohenzollernska husets arfsrätt till hertigdömena. Genom en kongl. resolution af den 2 November upphäfves med utgången af denna månad armens öfverkommando och återupprättas i stället det 2:dra generalkommandot tills vidare under generallöjtnant Steinmann i Odense. Konungen åtföljes på sin resa till Jutland af general Hegermann—Lindenerone. Hans militära bedrifter äro ännu i friskt minne, och ingenstädes hafva de blifvit bättre uppskattade än i den olyckliga provins, som utgjorde skådeplatsen för dem. Jutarne hafva sett dem med egna ögon och ha i dubbelt hänseende fått betala nöjet att hafva hans excellens ibland sig. Dels gaf den Hegermannska kårens närvaro anledning till att fienden belade Jutland med en långt större styrka, än eljest blifvit händelsen, och dels har generalen utan minsta hänsyn disponerat öfver inbyggarnes egendom och hindrat utöfvandet af deras näringsfång. Det måste göra ett egendomligt intryck på jutarne att se denne man i konungens svit, och lärer svårligen bidraga att öka glädjen öfver besöket. Statens telegrafförbindelse mellan öarne och Jutland är nu mera återställd. Jutlands ockupation är omsider fullständigt upphäfdt, i det de sista fiendtliga trupperna i lördags och i söndags öfverskredo gränsen. Med anledning häraf heter det i elt bref från Aarhuus af den 25 dennes: Det gör ett helt egendomligt intryck, sedan vi så länge varit vane vid fiendens närvaro, att åter få se våra danska uniformer. Då vi sista gången sågo våra dragoneis kraftiga, blåa gestalter, stodo de färdiga att gå söderut, mot Dannevirke. Vi visste att det förestod en strid, och vi hade en föreställning om att den skulle bli på lif och död; men sinnet var fullt af glad förtröstan, att dess resultat skulle bli ett fast och slutet Danmarks rike, och vi skildes från våra bortdragande Jenser med förhoppning att återse dem med segerglad hållning, i medvetandet att hafva bidragit efter förmåga till uppnåendet af detta resultat. Men tyvärr var det en illusion. Verkligheten föreligger nu med sorglig handgriplighet. Icke såsom följd af en strid på lif och död, utan såsom följd af en räcka harmliga, gåtfulla, obegripliga machinationer i rådet och i lägret ligger vårt älskade fädernesland och vår nationalära lemlästad och fläckad i stoftet, och våra tappra soldater återvända till sina garnisoner såsom onyttiga tjenare, såsom förträflliga medel, dem man icke vetat använda, såsom folk hvilka blifvit förda och strapatserade i alla möjliga riktningar, utom den som heter: Framåt! Enligt underrättelse från Hou, hade i tisdags en preussisk örlogsångare stannat på grund vid det s. k. Kobberdyb. Två män seglade ut för att erbjuda hjelp, men affärdades af kaptenen med besked, att han nog kunde hjeipa sig sjelf, hvilket också frampå eftermiddagen lyckades. Hvad han hade der att beställa, är en fråga som man måste lemna obesvarad. Pretendentens ombud Ahlefeldt skall blott göra ringa framsteg i Berlin. Pretendenten har derföre sändt en ny skrifvelse till konungen med nya tillbud. — Preussiska regeringen vill emellertid vara ense med Österrike, innan den inlåter sig på några afgörande förhandlingar.