Aftonbladet – 29 november 1864, sida 3

drea hastigt. Så länge du har goda vänner, skall du inte stå på bar backe. Men du skulle göra mig ett nöje, om du kunde fömma mig någonstädes, der jag kunde höra hvad det höga rådet kan vilja din matmor. Jag tillstår att jag är nyfiken, såsom en främling väl kan ha skäl att vara. Föröfrigt skulle jag möjligen kunna vara dig och din grefvinna till nytta, emedan jag arbetar hos en advokat, och om det skulle bli fråga om en offentlig anklagelse, skulle jag gerna erbjuda min ringa tjenst. Flickan betänkte sig ett ögonblick. Ja, det kan lätt gå för sig, sade hon. Stället är säkert, och jag har sjelf mången gång gömt mig der och knappast trott mina öron. Men tänk, om det ändå skulle bli upptäckt? 4I sådant fall tager jag alltsammans på mig, min älskade, och ingen får veta på hvad sätt jag kommit in i huset. Se här, fortfor han, äro tre zekiner, ifall jag hädanefter inte mer skulle träffa dig. Men om allt går bra, så kan du vara öfvertygad om att jag gerna delar det lilla jag har med en så klok väninna som du. Hon mottog guldet uten vidare omständigheter, öppnade skyndsamt dörren och lyssnade utät den mörka gången. Tag af er skodonent, hviskade hon; gif mig er hand och följ mig oförskräckt dit jag går. Alla i huset sofva, utom portvakten. Hon släckte ljuset och ilade framför honom genom korridoren, i det hon drog honom efter sig vid handen. De gingo igenom några stora mörka rum, och derpå öppnade flickan dörren till en balsalong, som erhöll en dunkel belysning genom tvenne höga fönster på palatsets facad. På ena sidan gick en trappa upp till musikestraden. Gå tyst!? varnade flickan. Trappan knarrar en smula. Jag lemnar er här allena. Deruppe finner ni en springa i vägzen, genom hvilken ni tillräckligt kan se och höra; ty derbredvid ligger grefvinnans