Aftonbladet – 29 november 1864, sida 3

Försök till besvarande af några bland de Stockholmska frågorna. Den 6:e af dessa frågor lyder sålunda: Hvarföre har man redan utrymt tafvelmuseum och tillstängt det för allmänheten, då ingen utsigt finnes att, förr än om ett par år åter öppna det i den nya lokalen? Svar: Utan tvifvel har detta skett, för att skyndsamt uppfylla båda statsmakternas beslut, att de ifrågavarande rummen skulle användas för att bereda kongl. biblioteket ökaut utrymme. Uti en nåd. proposition af den 3 Juli 1862 förklarade nemligen K. M:t sig anse, att nationalmuserbyggnaden borde fullföljas utan afseende på; eller, såsom orden lydde, med uteslutande af k. biblioteket, för hvilket ökadt utrymme kan provisoriskt beredas i nuvarande museirummen uti Stockholms slott?; hvarpå rikets ständer, uti skrifvelse den 27 November 1863, förklarade sig med denna anordning belåtne; och då ett länge öfverklagadt behof sålunda ansågs afh elpt, afslogs en väckt motion om uppförandet af nytt bibliotekshus. Nu har man visserligen sett uppgifvet, att museirummen skulle hafva blifvit undantagna för en yngre medlem af kongl. familjen, samt att der mot en våning i staden skulle till en årlig kostnad af 2 å 3000 rdr, vara för statens räkning förhyrd för den tillökning i k. billiotekets samlingar, som genom den Engeströmska 8. k. gåfvan erhåilits ; hvarefter det k. biblioteket skulle i afseende på utrymme för sina förutvarande bokskatter vara lika vanlottadt. Men denna uppgift kan icke gerna vara grundad, emedan ecklesiastikmimnistern icke kunnat åsidosätta båda statsmakternas beslut eller, utan att ådraga sig ganska allvarsamt ansvar, tillskynda staten obefogade utgifter. Huru väl det största af museirummen än må lämpa sig till danssal, skall det likväl, genom sin närbelägenhet till biliotekslokalen, vara icke mindre lämpligt till läsrum eller upptagande af de massor böcker, som nu i sistnämnde lokal finnas till öivermått på hvarandra hopade, och insändaren tror sig säledes hafva skäl nog att på den framställda frågan lemna det svar han här ofvan anfört. I afseende å Aftonbladets öfriga frågor, hvarföre icke någon åtgärd vidtages för Helgeandsholmens ordnande, hvarföre icke Riddarholmskyrkan hålles vissa timmar i veckan tillgänglig för besökande, huru länge Brunkebergstorg och dess brunn skall orenas af åkarehästar, samt . huru länge Södermalm skall vid Årstaviken sakna hamnoch strandgata m. m.; så ligger svaret derå hufvudsakligen i den lojhet och liknöjdhet, som är det förherrskande karaktersdraget uti hela vår administration, statens såväl som kommunens; och om redaktionen vill afhjelpa detta onda, så kan insändaren icke dertill anvisa mer än ett enda medel; men detta torde också i och för sig vara suveränt. Detta medel är helt enkelt att i redaktionens allmänt spridda tidning utsätta namnen å ledamöterna i de styrelser eller komitter, som hafva vården af ifrågavarande angelägenheter sig anförtrodd! Våra myndigheter och korporationer ha nemligen ett ofantligt mod. att trotsa press och opinion, så länge de kunna hålla sig i det dunkel, som en framställning om angelägenheter, de må nu vara huru klandervärda som helst, utan vederbörande speciella och personliga omnämnande, medgitver. Men detta förvånande mod, som synes okufligt, så länge nemligen den ena myndigheten och den ena personen kan gömma sig bakom den andra, förbytes deremot i en komisk förskräckelse, så snart vederbörande personligen framhållas inför hela svenska allmänheten. Insändaren, som lifligt önskar, att den vanvård af stadens angelägenheter, som Aftonbladets frågor påpeka, måtte blifva afhjelpt, skulle derföre vilja tillstyrka, att redaktionen icke åtnöjde sig med ett enkelt upprepande af dessa frågor, på hvilka säkerligen ingen veder nuvarande förhållanden och af hvilka de lika örande torde under göra sig mödan svara litet lära taga sig anledning vidtaga någon åtgärd. Han föreställer sig deremot att det så väl för allmänheten som för de resp. myndigheterna skulle utgöra en pikant omvexling, att, t. ex. hvar 4:de vecka, få, såsom en upplysande bilaga, under hvarje fråga läsa namnen å de myndigheter och personer, på hvilkas åtgärd den ifrågavarande angeägenheten, i ordets egentliga bemärkelse, hvilar. Ins. befarar icke att tidningens utrymme skuile genom denna anordning komma att alltför hårdt anlitas ; ty han är fullt öfvertygad, att ensamt hotelsen dermed skulle hafva en viss elektrisk verkan ; och om densamma bragtes i utöfning, skulle det visserligen icke länge dröja, förr än sjelfva frågorna kunde, den ena efter den andra bortfalla. X. ——— Rältegångsoch Polissaker. Falun den 26 Nov. Fi idne vecka häktades handlanden C. W. Holm å des, såsom för