Aftonbladet – 28 november 1864, sida 3

akta er för den der. Ni har att göra mec en skälm. Inqvisitorerna betala honom fö att han skall snappa upp hemligheter frår främlingar, som här intinna sig. Ser n inte att vrån är tom der han slagit sig ned De känna honom alla, och snart lär har väl få lof att för alltid ge sig af härifrån. hvilket jag hoppas att Abrahams Gud måtle påskynda. Men ehuru jag måste tåla ho nom för att inte bränna mina fingrar, har jag dock ansett mig skyldig att tuga bladet från munnen och säga er huru saken för håller sig.? Jag tackar er så mycket, min goda vän. sade Andrea högt. lrt vin är en smulc surt, men helsosamt. Farväl!? Derpå återvände han till sin plats, tog sir hatt och sade till sin 1jenstlärdige granne: Vill ni vara god och komma med nu. herie? Man ser er här inte gerna, tillade han saktare. Man håller er för en spion efter hvad jag kan märka. Låt oss annor städes fortsätta vär bekantskap. Judens smala ansigte bleknade. eVid Gud4, sade han, Smisskänner mar mig inte! Men jag kan inte förtänka folk att de äro på sin vakt, ty det hvimlar hä i Venedig at rådets spårhundar. Mina af färer, forifor han, då de kommit ut på gatan, föra mig in i så många hus, attde väl kan se ut som om jag brydde mig om andras hemligheter. Må Gud låta mig lefva i hundra år, men hvad angå mig främmande personer? Om de betala mig hvad de ärc mig skyldiga, vill jag vara en hund om jog talar någonting på deras bak. eMen jag skulle dock tro, herr — hvad är ert namn? teSamuele.t Jag skulle tro, herr Samuele, att ni har för dåliga tankar om dem, som till sta.