Aftonbladet – 28 november 1864, sida 3

hittills helt och hållet hade förbisett, satt sedan länge framför sin halfva flaska vin, åt ingenting och drack endast då och då en klunk, hvarvid han för hvarje gång förvred munnen något litet; men medan han skenbuarligen höll ögonen halft slutna af trötthet, vandrade hans skarpa blickar genom den dystra salen och täste sig med synnerligt deltagande vid vår brescianare, som å sin sida icke hade funnit någonting anmärkningsvärdt hos honom. Det var en man om vid pass trettio år, med blondt, lockigt hår, som i den svarta venetianska drägten icke genast förrådde sitt judiska ursprung. I öronen bar han tunga ringar af guld, på skorna spännen med stora 1t0paser, medan hans halskrage var hoptofvad och smutsig, och hans rock, af tint kläde, icke tycktes vara borstad på flera veckor. Vinet smakar herrn inte?, sade han halfhögt, i det han smidigt böjte sig mot Andrea. Herrn tycks öfver hufvud taget endast af misstag ha kommit hit, der man inte är van att undfägna gäster af de bättre klasserna.? Ursäkta mig, herre?, svarade Andrea lugnt, ehuru han gjorde våld-på sig för att svara alls, ?hvad vet ni om mitt stånd ?? Jag ser på det sätt, hvarpå herrn äter, att han är van vid ett annat sällskap än det ban här finner?, svarade juden. Andrea mötte honom med en fast blick, för hvilken den andras lurande öga sänkte sig. Derpå tycktes en tanke hastigt uppstiga hos honom, som plötsligt förmådde honom att med ett slags förtrolighet gå den andres påflugenhet till mötes. ?Ni är en skarp menniskokännare?, sade han. Det har inte undgått er att jag en gång sett bättre dagar och druckit-ett-oförlskadt vin. Afven har jag haft tillfälle