Aftonbladet – 24 november 1864, sida 3

thinget och framkallade der en rätt liflig debatt. Sedan finansministern förklarat, att vid bestämmelsen i Grundlagsförslagets 611 om bibehållande af normalbudgeten blott var afsedu en proportionerlig andel deraf. motsvarande det nuvarande tolkantalet, underkastade Krieger och Lehmann regerin: gens förslag en skarp kritik. Bäda önskade det i hög grad törenkladt, nemligen så att de paragraler, der det är fråga om de fordna gemensamma angelägenheterna, utelemnaudes, och man deremot i korthet inskränkte sig att säga, det dessa angelägenheter fortfarande höra under riksrädet. Lehmann hade redan formulerat sina äsigter i ett ändrings förslag, hvarom finansministern lofvade att med honom öfverlägga. Tscherning sökte i ett föredrag, som at finansministern med fullt fog betecknades säsom allt annat än klart och koncist, att försvara den teorien, att då grunden till gemensamhetsförfattningen bortfallit genom de andra landsdelarnes alträdande, måste äfven sjelfva lörfattningen och riksrådet anses bortfallna; myndigheten måste derför i enlighet med beslutet om grundlagsinskränkningen den 29 Augusti 1855 återgå till riksdagen. Under stark rörelse törklarade Tscherning, att han till det yttersta ämnade rösta mot denna lag, hvarigenom regeringen ville skapa ett nyu riksråd. Han bemöttes af finansministern, som med mycken styrka framhöll, att re geringen var en motståndare till all absolutism, den må vara klädd i vadmal eller purpur. Ministern yttrade vidare, att nuvarande gemensamma angelägenheter enligt regeringens mening icke borde lemnas ät en församling, hvilken är vald på så bred basis som riksdagen. Med 53 röster mot 1 (Tscherning) öfvergick derpå förslaget till andra behandlingen. Förslaget till ändring i vallagen öfvergick efter några anmärkningar enhälligt med 51 röster till andra behandlingen. I söndags afton klockan 10!a ankommo med jernbantåget från Korsör tvenne österrikiska öfverlöpare. De jutska amtmännen och underauktoriteterna ha utfärdat uppmaningar till befolkningen att så fort som möjligt uppgifva den skada de lidit af kriget.