Aftonbladet – 24 november 1864, sida 3

ste vi stiga tidigt upp och köpa nytt. Ser du hur han sitter der liksom om han skulle sofva. Han är trött af resan, och du är trött af stillasittande. Så olika är det här i verlden.? Under detta halft framhviskade samtal hade främlingen suttit vid fönstret och stödt hufvudet i banden. Afven då han nu såg upp, tycktes han knappast märka närvaron ar den nätta flickan, som nu gjorde en lätt nigning för honom. Kom och ät litet, herr Andrea?, sade enkan. Den som inte äter till qvällen, hungrar i drömmen. Ser ni, fikonen äro färska, och skinkan är mör och läcker, och detta är Cypervin, som sjelfva dogen inte har det bättre. Hans källarmästare har sjelf sålt det åt oss, ty han var en gammal bekant till min kära gubbe. Ni är berest, herre, har ni någonsin mött honom, min Orso, Orso Danieli?? PMin bästa fru?, sade främlingen, i det han slog några droppar vin i glaset och sönderbröt ett fikon, jag har aldrig kommit öfver Brescia och känner ingen med detta namn.? Marietta lemnade rummet, och man hörde henne medan hon flög ned utför trappan med klar stämma sjunga en liten visstump. Hör bara på den flickungen!? sade fru Giovanna. Man skulle knappast kunna tro att hon är min dotter, fast en svart höna väl också kan lägga ett hvitt ägg. Alltid sjunga och hoppa, liksom om vi inte vore här I Venedig, der det är väl att fiskarne äro stumma, emedan de annars skulle tala ord, som skulle komma hären att resa sig på ens hufvud. Men på samma sätt ve det också med hennes far, Orso Duanieli, förste arbetaren på Murano, der de göra de brokiga glasen bättre än annorstädes