Aftonbladet – 24 november 1864, sida 3

riken och med spänd uppmärksamhet lyss nat på enkans ord. Jag förtänker er inte, sade han, ?at ni inte vill förtro mig edra hemligheter De angå nig också inte, och jag skulle fö öfrigt inte kunna hjelpa er. Men hur kommer det sig, min tru, att ni och allt folke här i Venedig låter er nöja med det de rådet, under hvilket I lidit så mycket Jag känner visserligen bra obetydligt til politiken — jag har aldrig befattat mir med politiska frågor — men så mycke har jag likväl hört, att det först förlidet å var ett upplopp här för att afskaftfa de hemliga tribunalet, att till och med en a adeln uppträdde emot det, och att stora rå det utvalde en kommission för att taga sa ken i öfvervägande, och att allt råkade rörelse för och emot. Jag hörde talas der om ända bort i min skrifstuga i Brescia Och då slutligen allt stannade vid det gamla och det hemliga rådets makt stod fastar grundad än någonsin, hvarföre antände fol ket glädjeeldur på torgen och hånade den af adeln, som hade röstat mot tribunalet oci vu måste frukta dess hämnd? Hvarför fann det ingen som hindrade att inqvisitorern: dref deras käcka tiende i landsflykt till Ve rona? Och hvem vet om de der låta ho nom behålla lifvet, eller om inte redan dt dolkar äro slipade, som skola göra honon stum! Jag vet, som sagdt var, endast hel obetydligt härom; jag känner inte en gån; denne man, och allt som här sker är mig fullkomligt likgiltigt, ty jag är sjuk och kan inte ha läng tid qvar utt lefva i denne brokiga verld. Men jag kan likväl inte låt: bli att förundra mig öfver detta vankelmo. diga folk, som den ena dagen kallar dess: tre män sina tyranner, och dagen derpi