Aftonbladet – 24 november 1864, sida 3

ligen, att han också verkligen skulle görs det. Men veckor och månader förgivgo och jag blef allt tyngre om hjertat och sju kare i hufvudet, 1y der uppe är det ett hel. vete, herr Andrea. Lycka var attjag hade flickan, som inte förstod någonting af al den här jämmern, utom att hon fick dålig mat och led af den odrägliga hettan ; mer ändå sjöng hon för att gora mig glad, så att det riktigt kostade på mig att äterhålls nina trar. Först på tredje månaden blefvc vi utsläppta; Get hette då att glasblå-arer Orso Duanieli hade dött i feber uti Milano. och vi kunde åter gå hem. Jag har äfven hört det af andra — men den som det tro: han känner inte det höga rådet. Dött, kan. tänka! liksom om man skulle dö då mar har hustru och barn sittande under blyta ken och skall hemta dem derifrän !? Nå men hvad tror ni då att det blifvi! af er man?? frågade framlingen. Hon betraktade honom med en blick, som erinrade honom om att den arma qvinnar hade lefvat långa veckor under blytaken ?Det står inte riktigt till?, sade hon Mäången lefver och kommer inte tillbaka. och mängen är död och kommer likväl till baka. Men om den sak. n skola vi tiga. Ja om jag sade er det, men hvilken går väl i goc för att ni inte ginge ästad och sqvallrade om det för rådet? Ni ser visst ut som er Galantuomo; men hvem är väl rättskaffen: uu för tiden? På tusen en, på hundra in gen. Ja ja, inte illa menadt, herr Andrea. men ni vet nog huru det heter i Venedig: Med lögn och list man står sig godt, Med list och lögn man får båd stort och smått. En stunds tystnad uppstod. Främlingen hade för lävgesedan skjutit ifrån sig talb