Aftonbladet – 24 november 1864, sida 2

——L — — .mj —— —-FrK—— veta, en stygg mening, då man betänkei huru många gånger på de höga herrarnes befallning en gondoi med trenhe uti fari ut på lagunerna och kommit igen med en dust två. Men inte mer om den saken, mir herre — Gud bevare oss alla! Men harn ert pass i ordning? 1 annat fall kan jag inte taga emot er. Jag har tre gånger visat upp det, mir bästa fru, i Mestre, på vaktgondolen derute och vid Traghetto. Mitt namn är Andrea Delfin, till yrket en rättskunnig skrifvare hos notarierna, i hvilken egenskap jug tjenstgjort i Brescia. Jag är en lugn och stilla person och har aldrig gerna haft nå gonting att skaffa med polisen. Så mycket bättre, sade den lilla frun i det hön nu gick före sin gäst tillbak: uppför trappan. Bättre bevaradt än be. klagadt, det ena ögat på hatten och det an dra på pannan, och det är nyttigare att hi fruktan än skada. Ack, hvilka tider v lefva uti, herr Andrea! Men man bör int tänka på sådant. Att tänka förkortar lif vet, men bekymmer öppnar hjertat. 5e hä barat — och hon öppnade dörven till et stort rum — är inte här riktigt vacker och trefligt? Se der står bädden, hvar: bolster och kuddar jag sydde med ege: hand, då jag var ung, men på morgoner känner men inte dagen. Och der är fön stret utåt kanalen, hvilken inte är bred, son ni ser, men desto djupare, och det andr: fönstret derborta ligger utåt en liten gränd: men det måste ni hälla stängdt, ty tläder mössen bli allt djerfvare. Se der midt emot öfver kanalen, så nära alt ni näsian kan räcka det, ligger grefvinnan Amideis palats den vackra, unga grefvinnans, som är blont som guld, och som går igenom lika mångs händer. Men här står jag och pratar, och