Aftonbladet – 23 november 1864, sida 2

oo — Rörande en afslagen nådeansökning 1läser man i Göteborgs Handelstidning : ?För nägra månader tillbaka redogjorde vi för en nådeansökan, som utgått för fjerde gången från en lifstidsfånge å Elfsborgs fästning, vid namn Nils Magnus Jonsson.4 Vi anförde huru denne fånge, medbrottslig uti ett mord å en illa känd dräng, med hvilken han kommit i delo, hade under hela sin 18-åriga fängelsetid: gjort sig känd. såsom en god arbetare samt för ett ordentligt uppförande. Den kommun han tillhört, och der han ännu har hustru och barn, hade enhälligt förordat hans nådeansökan, vitsordande tillika att den -brottslige der alltid uppfört sig som en god äkta man och nyttig medlem af samfundet.? Slutligen hade en hemmansegare, som af pastor i församlingen intygas vara en välkänd man, ingifvit skriftlig förbindelse att antaga Nils Magnus Jonsson i sin tjenst, derest han komme på fri fot. Alla dessa omständigheter syntes så mycket hellre tala för bifall till ifrågavarande nådeansökan, som flera andra till lifstidsfängelse dömda brottslingar, hvilkas brott varit al ännu svårare art, blifvit benådade, såsom då Martin Arosin erhöll nåd efter 12 r, m. fl. Emellertid har underrättelse nu ingått, att Nils Magnus Jonssons nådeansökan blifvit ej bifallen, utan afslagen, och lära, efter vanligheten, inga vidare skäl vara för detta Snådiga? beslut anförda. Det är oss alltså omöjligt att bedöma. de skäl, som motiverat detta afslag, men vi antaga att .det skett på fångvårdsstyrelsens tillstyrkan: Grunden åter för denna styrelses omdöme lärer vara så mycket svårare att finna, som, enligt hvad man vill veta, samma styrelse icke alltid bygger sitt omdöme på några objektiva grunder, -utan handlar efter subjektiva skäl, hvilka visserligen måste göra sig mycket gällande på detta område, men som likväl kunna lätteligen hemfalla till -ett omotiveradt godtycke, derest icke omdömet vägledes af stor skarpsynthet och menniskokännedom samt lugn, allvarlig pröfning. Man har mer än en gång ifrågasatt huruvida dessa egenskaper utmärka den nu varande :chefen för fängvårdsstyrelsen, hvars välvilliga sinnelag man eljest ej förnekar, och svaret har ej alltid blifvit jakande. Der anföras också icke så få fall, som synas bekräfta ett sådant misstroende. Och till dessa hör, försåvidt vi kunnat.af ännu kända omständigheter döma, den nu afslagna mnådeansökan, ett beslut, som tyckes oss ega i icke ringa mån ; karakteren af rätthafveri. Det är sannt att ett embetes värdighet kan någon gång göra nödigt att vidblifva ett en gång fattadt beslut, men intet embete, likalitet som någon enskild person, vinner uppå att vidhålla ett misstag, särdeles då man skall nödgas, för bevarande af konseqvensen, begå ytterligare misstag. Ar sålunda en falsk bara väl beträdd, blir det för hvarje nytt steg allt svårare att vända om.?