Aftonbladet – 21 november 1864, sida 2

Underrättelser från Danmark. Fredsratifikationen finnes nu aftryckt på franska samt i dansk öfversättning i Departementstidenden, med följande tillägg: Under den 12 November har förestående fredslraktat, sedan riksrådet dertill gifvit sitt samtycke, blilvit allerhögst ratificerad af H. M. konungen, och hafva ratifikationsakterna derefter blifvit utvexlade i Wien den 16 November. Ett den 17 November utkommet nummer af Departementstidenden innehåller följande öppna bref, det andra blott på danska, men det första och tredje jemväl på tyska: Under den 16 November har H. M. konungen genom utrikesministören utfärdat följande allerhögsta öppna bref: Vi Christian IX, med Guds nåde konung af Danmark 0. 8. V., 0. 8. V. Göre veterligt: Genom den i Wien den 30 förlidne månad undertecknade fredstraktat hafve Vi till förrån för D. M. konungen af Preussen och kejsaren af Österrike frånsagt Oss alla våra rättigheter till hextigdömena Lauenburg och Holstein, till hertigdömet Slesvig söder om den i bemälde traktats 5:te artikel närmare fastställda gränslinie, dock med undantag af ön rö, samt till de söder om samma linie belägna jutska enklaver, så väl på fastlandet som på öarne, ön Amrum deruti inbegripen. Liksom Vi i öfverensstämmelse härmed till följd af bemälda traktat hafva löst, så lösa Vi ock genom detta Vårt öppna bref alla de sålunda afträdda territoriernas inbyggare i allmänhet och en hvar af dem isynnerhet från den undersåtligas trohet, som de i allmänhet äro Oss äfvensom från den ed, de såsom isynnerhet, hvar i sin stad, civil eller militär, andlig eller verldslig, till Oss aflagt. Gifvet i Vår hufvudoch residensstad Köpenhamn den 16 November 1864. Under Vår kongl. hand och insegel. Christian R. Kontrasign. Blume. Under den 16 November har H. M. konungen genom konseljpresidiet utfärdat följande allerhögsta öppna bref: Öppet bref till Våra kära och trogna undersåter i konungariket Danmark, på Island och TFäröarne samt i Våra westindiska och grönländska kolonier : Vi Christian IX, med Guds nåde konung af Danmark 0. 8. V., O. 8. V. Göre veterligt: Det år som förflutit, sedan Vi bestego Danmarks tron, har varit uppfyldt af de tyngsta pröfningar för Oss och eder. Hopplös måste striden från första början visa sig, då icke främmande bistånd uppvägde den öfvermakt, som antal och krigsmedel gålvo våra motståndare. Detta bistånd kom oss icke till del, och under dessa omständigheter skulle hvarje ytterligare fortsättning af striden blott tjenat att undersrälva om icke tillintetgöra landets framtid. Det var icke brist på redebogenhet att bringa änvu större offer för fäderneslandet, som tillrådde freden; men I känden med Oss det ansvar, som det nuvarande slägtet har mot efterkommande. Sålunda blef det Vår tunga lott att sluta en fred, som tillintetgör de sköna förhoppningar, hvarmed Vi mottagit kronan för att bevara den hel och oförkränkt, sådan den i århundraden burits af den danska konungaslägten. Det blef Vårt sorgliga öde att se monarkien delad och det land skildt ifrån Oss, som från forntiden utgjort en del af det gamla danska riket, och som tusenåriga strider ej förmått lösrycka derifrån. Men härdast af allt har det varit för Oss, att delar af sjelfva konungariket och största delen af den befolkning i Slesvig, som med hjerta och tunga tillhör Danmark, måst se sig skilda från moderlandet och stammen. Till eder, hvars väl är Oss ännu anförtrodt, ljuder vårt kongl. ord om framtidens hopp och om tillitsfull verksamhet i fäderneslandets tjenst. I skolen minnas, att enighet ger de svage styrka och till och medi olyckan finnes en mäktig kraft att förena och sammanknyta; I skolen endrägteligen sluta eder omkring Oss för utförande af den handling, som freden mer än någonsin förr vör nödvändig. Med Oss skolen I arbeta på landets utveckling genom visa lagar och venom begagnande och befrämjande af de rika bjelpkällor naturen gifvit vårt fädernesland. Mycket är förloradt, dock icke hoppet; och framtiden hörer dem till som allvarligt vilja. Liksom vi lita på eder faFE Ae Arr fr RR Fn aan ann rr renen rr nee