Aftonbladet – 21 november 1864, sida 2

densamma, hördes från den omgifvande folkmassan ett doft, obeskrifligt brus. Ehuru regn hade fallit mer eller mindre unde hela natten, blef det i de:ta ögonblick klart solsken. Sedan den lifdömde ställts på fallluckan och repet lagts kring hans hals, ytt rade dr Cappel med stor värma och hög tidlighet till honom: ?Mäiller, inom några ögonblick står ni inför Gud; jag frågar er åter och för sista gången: är ni skyldig eller oskyllig?? Han svarade: ?Jag är oskyldig.? Dr Cappel sade: ?Ar ni oskyldig?? — upprepande hans egna ord i formen al en fråga. Muller sv-rade: ?Gud allsmäktig vet hvad jag har gjort.? Dr Cappel gen mälde, i det han upprepade den fildömdes ord: ?Gud allsmäktig vet hvad ni har gjort; vet han, att ni begålt detta ifrågavarande mord??? Miller svarade: ?Ja, jag har gjort det (Pich habe es gethan?), och dessa voro hans sista ord. Luckan föll, och han hade snart upphört att lefva. Så hugsvalad blef den vördige gentlemannen af denna bekännelse, att han skyndade ned från schavotten, utropande: Gudi vare lof!? och utmattad af sin egen rörelse sjönk han ned i en stol. Sedan han åter hemtat sig, upprepade han i alldeles samma ordalag som ofvan anförts, i närvaro af sherifferna, undersherifferna och representanterna för tidningspressen, af hvilka fyra voro tillstädes, hvad som tilldragit sig meilan honom och fången. Efter att ha hängt den vanliga tiden nedtogs kroppen och skall begrafvas i afton inom fängelsets område. Miller har efterlemnat ett skrifvet och rsegladt dokument, som öfverlemnats i sheriffernas vård, men efter hans bekännelse på schavotten vilja de icke offentliggöra det, innan de meddelat saken till äldermännens råd, som sammanträder i morgon.?