Aftonbladet – 19 november 1864, sida 2

La France för i söndags innehåller en skrifvelse från en i Paris vistande dansk hr Hansen, till fördel: för omröstning i Slesvig, och inleder den med några anmärkningar af hufvudsakligen följande innehåll: ?Det är oss särdeles angenämt att upptaga detta bref, emedan de äsigter, som deruti yttras, fullkomligt öfverensstämma med dem vi sjelfva förfäktat under de föregående och efterföljande underhandlingarne. Vi hysa liksom br Hansen den innerliga önskan, att Nordslesvigs befolkning icke mot sin vilja måtte blifva skild från Danmark, dit den alltid velat höra. Vi värdera högligen det erkännande, som i brefvet egnas Frankrikes politik i frågan om hertigdömena, emedan det kommer från en dansk, hvars fosterlandskärlek är höjdt öfver allt ivifvel, och som bättre än någon vet, att iranska regeringen oafbrutet gilvit bevis på sin välvilja för hans land.4 — Hvad sjeltva brefvet angår, så börjar det med att framhålla, huruledes den i Wien afslutna freden sönderstyckat danska monarkien, som icke blott förlorat Holstein och Lauenburg, utan äfven Slesvig, som i tusen år utgjort en provins i danska riket. ?Hvad som väcker vär största sorg, är icke att mista så och så många qvadratmil, utan att blifva skilda från mer än 200,000 danskar till börd, språk och sinnelag.? Sedan Danmark förlorat Dannevirke och Dyppel, är det försvarslöst lemnadt till pris för hvarje nytt öfverfall på balfön, och Tyskland skall irån Kiel och Höruphav beherrska öarne, Danmark tigger icke om utlandets bistånd, men det bör åtminstone förskonas från förebråelser, derför att det upptog en strid, der det stod 1 mot 20; ty det drog svärdet för att försvara sin ära och sin existens. Ehuru Danmark dukat under, kan det räkna på alla ädelt tänkande folks deltagaande, och framför allt väntar det ett sådant deltagande hos det franska folket, som det roget bistod i olyckans dagar. Man finner väl att vi varit oförståndiga, och att vi med mindre hårdnackenhet skulle erhållit bättre vilkor på Londonkonferensen; men man glömmer. Slieliniens betydelse i militäriskt hänseende, i det Danmark först kunde uppgifva denna, om det blefve tvunget dertill, och man glömmer, att der äfven var fråga om att lemna en stor del afslesvigarne till pris åt tyskarne. Nu är första akten af dramat slutad, och frågan gäller nu blott hvem som skall få hertigdömena och råda öfver dem. Hertigen af Augustenborg och storhertigen af Oldenburg uppträda med sina motsatta fordringar, och Preussen vill ogerna släppa sitt byte. Slutligen är det älven fråga om en personalunion, som skulle vara en högst sorglig lösning för danska folket, då den skulle bringa det i fullkomligt beroende af Tyskland och beröfva det hvarje utsigt till en närmare förbindelse med Sverge och Norge. Under nuvarande förhållanden. blir det hufvudsaken för danskarne att återkomma i besittning af Slesvigs danska del, och detta mål skola de aldrig lemna ur sigte. Dertill fins emellertid mtet bättre medel än att fråga befolkningen sjelf, och på detta sätt kommer man derjemte till en varaktig och tillfredsställande lösning. En sådan omröstning synes äfven erbjuda en praktisk utväg, då den öfverensstämmer med Frankrikes politik, som alltid varit lojal mot Danmark, och jemväl gillades ar Preussen. Planen till en omröstning bör alltså upptagas på nytt, och förtjenar säkert att tagas i öfvervägande af de tyska statsmännen, då Tyskland icke kan på annat sätt försona sig med allmänna opinionen i Europa.