Aftonbladet – 19 november 1864, sida 2

hade kunnat tycka om honom, skulle ju all kunnat gå som en dans. Hon ville inte gifta sig med en man som var så fattig som min kusin, sade Laura. Stackars liten! Huru det än gått henne skulle hon dock alltid ha det bättre än hor nu har det, sade mr Chausen. -Det må ste vara ett sorgligt lif för en ung flick: att vara inspärrad i ett kloster. Jag tänke; ofta derpå. Jaså, hon är i klostret! sade Leslie med sådant lugn, att Laura icke kunde an. nat än häpna öfver den sjelfbeherrskning som satte honom i stånd att åhöra henne; brars berättelse, utan att på minsta säl visa, att den var fullkomligt ny för honom, Ja visst, det var på hennes egen ön. skan som hon återvände dit — inte sannt. Laura 24 Jo, det få vi väl antaga, svarade Laura. Har du ibland någon underrättelse frår henne?4 frågade Leslie. Ja, hvarje qvartal får jag qvitto från er prest, som sköter klostrets affärer, på att han mottagit hennes lilla ränta. Den är visserligen bra liten, men eftersom hon nu en gång valt detta lif, har man afrådt mig att lägga något till af mina egna medeal.t Du har väl också hört någonting frår sir Peter?4 frågade Leslie. Nej, det har jag inte. Det har inte kommit mer än ett enda bref, och det tog Laura emot, emedan jag inte var hemma. Har hon berättat dig det? Nej, hvad skulle det väl tjena till att tale om sådant loppet? Men jag är trött vid de här ämnet. Jag fryser... jag går in. Och med dessa ord gick hon långsamt tillbaka in i huset. Jag märker huru (det hänger tillhopa.