Aftonbladet – 19 november 1864, sida 2

Franz Miller, som i måndags uti galgen umgällde sitt brott, har midt i sin olycka vunnit en ära, den han troligen aldrig drömt om, nemligen att af en ofantlig majoritet inom det stora och upplysta tyska folket anses som en martyr, dels för det engelska rättsväsendet, cels för britiska folkets anti. pati mot allt tyskt. Om någonting skulle bestyrka det förnuftiga och praktiska engelska folket i dess aversion för den blandning af sjelfförgeudning, hyckleri och tom idealism, som utmärker det så kallade tyska väsendet, så måtte det vara den tyska pressens och tyskarnes uppträdande i Mällerska saken. En tysk skräddargesäll blir anklagad för mord och plundring under graverande omständigheter; han ställes inför domstol i det land, hvars lagar han öfverträdt, och efter en rättegång, som blifvit förd med allt möjligt afseende å den anklagade och med all den offentlighet man kan vänta af en domstolsförhandling i England, blir förklarad skyldig och dömd att böta lif hf. Hvad är det egentligen för märkligt i denna sak, som kan förklara, att samtliga europeiska, men isynnerhet tyska och engelska tidningar under ett par månader varit öfverfyllda med referater och kritiker af rättsförhandlingarne, med betraktelser för och emot den anklagades oskuld och med psykologiska spekulationer öfver motiverna till brottet samt mördarens nuvarande själstillstånd? Att en person blir mördad i en jernbankupå är tyvärr ingenting oerhördt. Lika litet tyckes den omständigheten, att en medlem af den sittliche? tyska nationen står anklagad, kunna vara i stånd att framkalla en sådan rörelse. Sjelfva rättsförhandlingarne hatva ej heller erbjudit någonting abnormt; den anklagade har blifvit fälld genom en rad af bevis, som i en in sigtsfull åklagares hand blefvo af förkrossande vigt, och han har, liksom så många förbrytare före honom, icke haft något annat att anföra till sitt försvar än försäkran om sin oskuld. Uti allt detta finnes ingenting märkvärdigt; det märkliga blir endast, att den tyska publiken i sitt upphetsade och förkonstlade medlidande för mördaren tyckes alldeles hafva glömt den mördade, och denna stämning har underhållits af tyska pressen, som med välvilligt bistånd af den 1 London befintliga Rechtsschutzverein? fått ett simpelt kriminalfall uppskrufvadt till en sak af stor nationel, nästan politisk betydelse. Den som under hösten följt med de tyska tidningarne, måste hafva förvånat sig öfver den omätliga plåts de inrymt åt denna sak. En otalig massa pennor har belyst den från alla sidor, kallade och icke kallade advokater, jurister och lekmän hafva afg Ivit sina vota, der Rechtsschutzverein? har satt sig i rörelse, debatterat och petitionerat, ja storhertigen af Sachsen-Weimar har till och med lagt sin konsul i London på hjertat Mällern beizustehen4, och nu, då alla dessa konster icke förmått omtöckna de engelska domrarnes sunda tänkesätt och skarpa blick, nu talas i hög ton om engelsmännens partiskhet och om det sorgliga öde, som drebbat den stackars tyske skräddaren, om hvilken det säges, att han fallit som ett försoningsoffer för den förödmjukelse och orätt Tyskland dragit öfver Danmark. Kan man tänka sig något värre nonsens? Men härigenom måtte väl engelsmännens ögon blifvit fullständigt öppnade för tyskarnes alldeles egendomliga brist på förmåga att se egna fel och svarheter samt deras odrägliga lust att resonera ända uppåt väggarne ak, s ätter deras sjukliga och ST