Aftonbladet – 18 november 1864, sida 3

sig efter sin kusins nycker, och var nu äfven villig att visa sin man samma uppmärksamhet. Förhållandena hade nu emellertid helt och hållet förändrat sig. Hon hade varit van att skörda tacksamhet för sin älskvärdhet, och hvarje ord hon sade hade ansetts för ett orakelspråk ; nu deremot lefde hon tillsammans med en man, som i allt var henne öfverlägsen, och hvars sysselsättningar snarare utestängde än framkallade hennes närvaro. Hon sökte bringa huset på en alldeles ny fot, men märkte snart att alla hennes ansträngningar strandade mot Leslies okufliga vilja. Hon hittade på alla möjliga sätt för att ölvervinna hans motstånd, spelade svartsjuk, låtsade sig vara sjuk och sökte röra honom genom storsinthet och ädelmod, men ingenting hjelpte. Leslie höll sig till den öfverenskommelse som de hade ingått vid sitt giftermål och erinrade henne att det endast var hennes nyck som hade genomdrifvit det. Stackars Laura! sade han för sig sjelf. Jag lo.vade henne att jag skulle dö, och pu får hon umgälla att hon trodde mig. Det var dock min uppriktiga afsigt att hålla mitt löfte. Lauras goda lynne gaf snart vika för dessa svåra prötningar, och hon tog nu sin tillflykt till häftiga utbrott och förebråelser; men Leslie gjorde snart med befallande myndighet ett slut på dylika uppträden. Det rådde visserligen icke någov kärleksfullt förhållande dem emellan, men till åtlöje skulle de dock icke göra sig, och en Vitre anständighet skulle herrska i deras nus. Han drog så mycket mindre i betän. kande att uppträda med kraft, som qvin norna enligt hans tanke voro varelser, hvilke hvarken förtjenade någon aktning eller vor mäktiga af någre ädlare känslor.