Aftonbladet – 18 november 1864, sida 3

hoppades att hon skulle komma att taga si! hemlighet med sig i gralven. Laura blef djerf, då intet straff följde pi hennes skamliga handling, och slutligen kon hon ända derhän, att en upptäckt i det hel: icke hade någonting att betyda, då hon ji i alla händelser var Leshes hustru; ja, s småningom började hon till och med tänka att det kunde ha sina fördelar, om allt kom me i ljuset. Hon skulle åtminstone i för sta ögonblicket komma att fira en stolt tri umf öfver Leslie, då hon lät honom se hur hon hade öfverlistat honom, och hon känd sig ibland verkligen frestad att hämnas dei tryckande tyngd som hans öfverlägsna oci kärlekslösa sätt utöfvade på henne, genon att låta honom veta, att hon hade lurat ho nom trots all bans skarpsinnighet och tilli stat sig en plats, från hvilken det nu ick stod i hans makt att uttränga henne. Hoi fruktade att förråda den tunga hemlighet som hvilade på hennes själ, men fann de likväl svårt att bevara den, och hon kund icke läta bli att då och då komma fran med anspelningar, oaktadt hon fattades a förskräckelse, då det verkligen fanns någo skäl att antaga, att den slöja, som hvilad öfver det förflutna, skulle blifva bortryckt. Under denna bedröfliga sammanlefnac kunde de obetydligaste småsaker gifva an ledning till tvister, och Laura yttrade mån gen gäng bittra ord, som Leslie besvarad med kallt förakt. Han fästade för öfrig icke någon vigt vid hvad hon sade, oci hän kände sig hvarken mer eHer mindr plågad af den hustru, som påtvungit sig honom, än han från första ögonblicket had väntat. Han lefde uteslutande för sina egn: intressen och öfverlemnade sig icke åt dy stra grubblerier. Läsning var en lika oum bärlig förnödenhet för hans själ som föd