Aftonbladet – 18 november 1864, sida 2

att hans lif var dyrbart och hans död ödesdiger. vi kunna nu måhända hoppas ha hunnit slutet på den första och tyngsta delen af de olyckor, som konung Fredriks död förutspådde; vi kunna hoppas att med de oerhörda offren hafva köpt oss en yttre ro, hvars användande beror på oss sjelfva. Hvad som nu närmast förestår, är att inrätta och ordna vårt statslif efter de förändrade förhållandena, och att uppfostra oss sjelfva och våra barn att vinna vår förlust och vår ära tillbaka. Äfven detta blir svårt och kräfveruppoffringar på mer än ett sätt. Men härvid skola vi först få tillfälle att erkänna hvad konung Fredrik VII gjort för vår utveckling, i det han icke blott skänkt oss en författning, hvars bevarande i allt det väsentliga numera af nästan alla erkännes för en oafvislig nödvändighet, utan ock genom sitt folkliga tänkesätt och sin personliga sjelfboeherrskning vant oss att bruka den frihet, han skänkt oss, så att vi ou fullt förstå dess värde och ega en konstitutionel erfarenhet, som mycket skall bidraga att underlätta det förestående arbetet. Derför skall tacksamhet mot vär aflidne konung vara den mest lefvande känslan på denna dr Sorgens bitterhet bör icke fördunkla eller undantränga den. Vi skola tacka honom i hans graf för 15 lyckliga år af Danmarks historia, för frihetens kostliga gålfva och för de första fruktbara läroåren i dess begagnande under en mild och kärleksfull styrelse. Och vi skola icke förebrå honom, att det slägte, med hvilket han föddes, och som öfverlefver honom, icke visat sig stark nog i pröfningens stund, icke var tillräckligt förberedd på de olyckor hans död bebådade, och icke mäktat infria hans kungliga ord från 1848. Det står nu qvar som en nationalskuld, den framtiden skall inlösa.? :