Aftonbladet – 18 november 1864, sida 2

Det kommer helt och hållet an på om det skänker nöje eller icke. Hvad mig anvårt, fortfor han, så har jag förlorat den qvinna jag älskade. Hon är död eller detsamma som död för mig, och dödens anda har på samma gång genomilat mig, så att jag redan anser mig tillhöra det lugna land, Irån hvilket jag lör ett ögonblick olyckligt nog blifvit ryckt. Låt oss inte mera tala derom. Jag måste emellertid säga hvad som ligser mig om hjertat. Det är inte rätt af mig att göra det; men edra förtviflade ord afpressa mig denna bekännelse. Jag höll af er, då ni var lycklig; nu då niär olycklig, älskar jag er. Ni kan svara hvad ni vill; jag har talat af mitt innersta hjerta; j.g kan inte bedraga er.4 SAck, jag kan inte längre bedregas, ty mitt hjerta är icke längre i stånd att klappa lör någon. Det är endast rena sanningen, då jag säger er, att edra ord inte gjort det ringaste intryck på mig, och jag får derför be er taga dem tillbaka. Nej, Leslie, hvarje ord jag sagt, är sanving.t sMen edra ord kunna dock neppeligen uppfattas så som man först skulle frestas att antaga. Låt oss tela uppriktigt med hvarandra. Tror ni verkligen att förtalet skall skona er mera derför att ni bär mitt namn? En döende mans namn har föga att netyda. Leslie, kan ni verkligen tro att jag leles af dylika egoistiska tankar, äfven om verlden skulle behandla mig aldrig så hårdt och orättvist?? Ni kan ju låta bli att kalla edra tankar pgoistiska, så hittar ni nog på någon vackare bevekelsegrund. Ni bör endast sara ärlig och uppriktig mot er sjelf och tillstå