Aftonbladet – 18 november 1864, sida 2

Bref från en svensk agronom I England. Colchester i Essex den 1 Nov. Hr redaktör! Det förefaller mig, såsom skulle det möjigen intressera de ibland Aftonbladets läsare, hvilka äro landtmän, att erhålla några underrättelser rörande Englands landtbruksförhållanden. Tillåt mig derföre att derned tå uppvakta; de kunna i vissa fall vara ut nytta, ty om jag icke misstager mig, bör Enogland bli en ganska förmånlig debouche för svenska landtbruksprodukter. I förbigående vill jag nämna, att jag nu på tredje året vistats i England, för att praktiskt öfva mig i landtbruket; att jag derför uppehållit mig hos åtskilliga allmänt aktade och särdeles kunniga farmers i de olika erefskapen, hvilka på grund af olika jordmån och klimatiska förhållanden äro tjenliga ömsom för spanmålsodling, ömsom för boskapsskötsel. Evogland är rikligen försedt med stora majorater eller jordpossessioner, som egas företrädesvis af aristokratien. Men de flesta magnaterna ha i allmänhet följt den ganska kloka regeln, att fördela sina possessioner i ett stort antal mindre gårdar, hvilka på arrende skötas af farmers. De magnateråter, som sjelfva idka större landtbruk, ha till antalet numera betydligt förminskats, dels till följd af den dyrare förvaliningskostnaden och dels af den vunna erfarenhet, att den rena behållningen är vida större af den jord, som upplåtes till farmers. Flera rika magnater anse dock som en pligt och ett nöje, att ha någon del af sin jord under eget bruk, mindre likväl för att deraf skörda någon vinst, utan fastmera för att framvisa ett vackertlandtbruk och utmärkta kreatursstammar, hvarpå allt ofantliga summor uppoffras. De ädla lorderna räkna sig till ära, att på de stora landtbruksmötena vinna pris för sina der exponerade kreatur. Englands styrka ligger i dess ofantligt stora antal mindre landtbrukare, i dessa ötver hela landet utbredda talrika arrendatorer. De äro 1allmänhet intelligenta, ytterst idoga, ?om sig? och sparsamma, under det de värdera en viss komfort, men vidt åtskild från det värdelösa prål, som man stundom träffar hos vår förmögnare allmoge. Bland Englands farmers deltaga familjens medlemmur, hvar och en efter sina krafter och anlag, i alla göromålen jemte tjenstiolket, mellan hvilket och familjen afståndet icke markeras genom annat än pålitligheten och dugligheten. Tjenarne och husboudens familj förtära samma föda, kokad eller stekt i samma gryta, och måltiderna intagas ofta gemensamt, alltid på samma tider. Hustrurna och döttrarne egna sig med förkärlek och yttersta omsorg ät de inre hushålisbestyren, och der mjölkhushållning bedrifves, anförtros den alltid åt den skickligaste inom familjen. Man träffar sällan någon engelsk farmer, som atsäger sig nöjet att läsa tidningar, och rättigheten att politisera begagnas af alla. Märkligt är, att jag ingenstädes hos de engelska landtmännen hört frihandelssystemet fördömas; de höga skyddstullarnes afskaffande på landtbruksprodukter klandras af ingen. Icke ens inom de spanmålsodlande grefskapen skjutes skulden för de låga sädesprisen på införseltullens nedsättning. Denna införseltull utgår egentligen blott såsom en registerafgift och för att kontrollera införseln, hvars kännedom anses ur statistisk synpunkt af intresse. Införseltullen anses af ingen numera såsom